Gräset är fuktigt under de rostfärgade löven. De prasslar mjukt när jag sätter mig ner. Solen tränger sig långsamt igenom de tunna lagret av milslånga moln. Där under träden, omgiven av höstens mjuka färger, känns världen så stor, tyst och underbar. En varm vind från söder sveper in och även fast jag fryser tar ja av mig koftan.
Jag hör brummande ljud från en gräsklippare och anar att en pensioner fördriver extratid i en trädgård några hus bort. Samtidigt uppe bland molnen flyger en stor svart fågel och det låter som om den skrattar så jag ler lite jag med. Om jag visste att det var tio månader kvar tills sommaren var här igen skulle jag gråtit, men jag njuter av det gröna gräset, den ljumma vinden och lukten av torra boklöv.
Jag vaknar upp ur mina tankar, tillbaka till verkligheten, av en förbipasserande bil. Mina kompisar skrattar på fotbollsplanen och jag tar på mig koftan och går in.
Mycket bra beskrivningar!
SvaraRaderaJag ser verkligen fram emot att få läsa mer av dina texter!