Självporträtt

Sonja Nordman


Klockan är 07.37 på tisdagsmorgonen när Sonja rusar in på toaletten. Hon möts av hennes syster som omsorgsfullt flätar en inbakad fem-fläta. Vid synen av Alices noggranna håruppsättningen börjar Sonja tänka på FRIENDS-avsnittet de såg kvällen innan. Skratten de hade skrattat kändes så långt borta eftersom morgonens trötthet var så olik kvällens glädje.
Sonja sträcker sig efter tandborsten på hyllan och ser ut genom fönstret. Himlen hade antagit en skyldigt grå färg, inte alls lik gårdagens blåa. Hon anar sorgset att det bär med sig regn vilket innebär att dagens gymnastiklektion blir inomhus i en svettig och kvav gymnastiksal. Med munnen full av löddrande tandkräm och tankarna på gymnastiken rusar hon ut ur badrummet och in på hennes rum för att packa gympapåsen.

Rummet är vitt och stort med vita panelbrädor i snedtak. På väggarna sitter små planscher inramade i blåa Ikea-ramar. Mittemot den kuddkantade sängen hänger en stor plansch av Bella och Edward från Twilight- serien. Utanför lunkar molnen förbi över himlen, lika tunga som bly. På skrivbordet ligger böcker och texter i prydliga högar, och i bokhyllan står hemmaskrivna noveller, ordböcker, diktsamlingar och de bästa böckerna av de bästa författarna. Sonjas blick faller på So-boken som ligger uppslagen på bordet efter gårdagens pluggande. Hon fantiserar iväg på det hon läste kvällen innan, men rättar sig i sina tankar, påminner sig själv om hur lite tid hon har på sig, och börjar packa gympapåsen.
Under tiden hon trycker ner skorna som stod under sängen, den hopvikta tröjan från skrivbordet och byxorna som hängde över stolen i en tyg kasse med Litteralund-trycket på hör hon hur Alice drar ut skollådan nere i hallen. Nere från köket hörs mumlande och bläddrande i tidningen från hennes föräldrar. När hon springer genom rummet för att packa ner det sista ser hon sin cello bredvid pianot. Hon känner en skyldig och lite skamsen känsla över att hon bara övat tre gånger sedan förra veckans lektion. Hon suckar tungt; den här dagen skulle bli jobbigare än hon tänkt. Inte nog med läxor, lärare och antagligen en blaskig soppa till lunch. Nu skulle den även toppas med med en timme i en svettig gymnastiksal och ett kort övande på cellon i all hast innan hon skulle ta tåget ner till dansen där ett tufft pass i jazzdans väntade. Igår hade hon dansat fridans och på fredag skulle hon både öva orkester och träna balett. Visst skulle dagen bli kul, dans och cello är det bästa hon vet och det är där hon skrattar mest med sina kompisar, med det skulle bli en tuff dag så det var bra att hon brett en extra macka.
Sonja tar upp skolväskan och påsen och sätter ut dem utanför dörren. Hon kastar en sista blick på den guldkantade väggklockan, 07.41!

Fem minuter senare står Sonja i hallen. Hon knyter sina beige skor och ropar "Hejdå" till sina föräldrar. De kommer och kramar henne innan hon slänger väskorna över axeln. Sonja lämnar Högviltsgränden 11 nynnandes på en The Ark-sång, på väg till stället där hon ska möta sin kompis.
Klockan är 07.47!