Emma calls Rachel

Mårten Sax och bokklubbens död

Efter fyra veckors skrivande har jag nu blivit klar med min deckare. Läs den här!

Till Brockelhurst Hall

I det röda rummet får Jane stanna hela natten. Det visar sig att det var i det rummet som hennes farbror dog och att rummet nu spökar när inte solen är uppe. Jane gråter och gråter, men Mrs Reed släpper inte ur henne förens på morgonen då Jane är livrädd för den vålnad hon tror sig ha sett i form av Mr Reed. När Bessie, den snälla jungfrun kontaktar en läkare som kan prata med Jane om hennes rädslor för spöken, berättar Jane att hon gärna skulle vilja komma bort från Gateshead, gården där hon bor, och gå i skola. Lärkaren berättar detta för hennes moster, och Mr Brockelhurst, ägare av Brockelhurst Hall kommer på besök. Mrs Reed och Brockelhurst sluter att avtal om att Jane ska börja på hans skola för flicka snarast möjligast.

Jane lämnar Gateshead tidigt på morgonen bara några dagar efter. Hon kommer aldrig att sakna Mr Reed eller John eller hans systrar. Inte heller alla slag hon fått, den hemska gården eller de kärlekslösa åren. Den enda som hon är ledsen över att lämna är Bessie, som varit den enda som inte behandlat henne som smuts.

Brockelhurst Hall visar sig vara en stor byggnad där cirka 80 skolflickor går. Alla är lydiga och bär lika dana kläder den första kvällen som Jane kommer dit. Efter en ostörd natts sömn ska nu Jane utforska hennes nya hem.

Friendship

When I think of a good friend I think of someone who understands me. In a friendship I think it is important that you can be honest and that your friend listens to you and that you listen back. If both of us are speaking the truth it will be so much easier to trust each other.

I like to tell secrets and to talk gossip with my friends, but secrets always find a way of coming out. Therefor I have to trust my friend, and he/she has to trust me back. That is what I think is the basic of a friendship, or any other relationship. But you shouldn't forget to have fun! I want to laugh with my friends, and sometimes laughing with my friends can make me forget bad things in my life. I hope that my friends feel the same, that a good laugh is cheering everyone up.

Something that I feel good about is that if I and my friend are fighting, we will find our way back again. In a really good friedship I think that you maybe fight more than you would do if you weren't so close. What I've been told, is that the people that you fight the most, are the people that you care the most about. Even if I respect my friend I can't give up without a fight if I think that he/she is wrong.

I think it is nice to have many friends because then you can do so much more that if you are just two. But I think that I would feel kind of lonley even if I had maybe ten friends around me. What I really need is someone to talk to, like I said. In every circle of friends that I'm in there is always someone that I like more and that I am closer to. That is what I think would be the best: many people that you care for and have lots of fun with, but there is still one that is your best friend!

Inför Robot-området

Nu är det dags att starta det nya arbetet inom teknik. Jag ska programera en robot och få den att stanna, snurra gå framåt. osv. Det känns roligt att få göra något praktiskt under lektionerna, men jag tror att det kommer att bli svårt. Det gäller hänga med på lektionerna och att inte hamna efter. Min dokumentation efter varje lektion kommer att bli som en labrapport och jag ska då försöka skriva det så enkelt som möjligt så att jag kan läsa ut vad jag menar senare när jag ska göra provet. Under lektionerna jag att lära roboten nya grejer som jag sedan ska använda när jag gör provet. Provet är ett praktiskt prov, jag ska alltså programmera en robot igen utifrån de som jag lärt mig och min dokumentation.  Jag har installerat ett program till min dator, det kommer att vara där som jag ska programmerar vad min robot ska göra.

I morgon ska jag bygga ihop min robot.

Utvärdering Kondition

När jag sprang min runda i går så kändes det jättebra! Jag orkade spring hela rundan utan att stanna och jag känner mig väldigt nöjd! Mitt mål var att jag skulle kunna springa längre utan att stanna och att jag inte skulle bli lika trött. Det kändes mycket lättare att springa och jag blev inte så häftigt andfådd som jag blev för fem veckor sedan. Jag tyckte faktiskt att det var kul att vara ute och springa igen, något som jag inte känt på länge. Jag kan då utan tvekan säga att min träning har gett resultat. Jag har verkligen försökt att pressa mig själv lite till under idrottslektionen och dansklasserna, och jag har hela tiden haft mitt mål i huvudet. Precis som jag trodde så skulle tanke på att springa utan att det kändes tungt, vara motiverande för att orka lite till.

Jag har blivit starkare mentalt också, jag tror på mig själv och jag har kommit över den tanken att jag inte orkar. Innan jag började mitt mål för fem veckor sedan trodde jag att det var ett problem, ett jag inte trodde på mig själv. Det stämde nog för nu har jag insett att jag verkligen har en bra kondition och att jag orkar mer bara jag tror på mig själv. Det blev lättare att springa igår då jag hela tiden peppade mig själv och intalade mig att jag sprang på världsrekordet.!

När jag sprang rundan så hade jag musik i öronen, för jag har märkt att jag tränar bättre när jag blir peppad av musik. Jag hade gjort en spellista med låtar så var snabba och hade mycket trummor i sig, så att pulsen kom i takt med mina springsteg. Den sträckan som är från skolan bort till Alfa Laval tycker jag fortfarande är den jobbigaste, men jag kom över den spärren. När jag sprang så körde jag med små korta mål, t.ex att springa bort till huset och sedan till trädet, sedan till lyktstolpen, så att det blev som små etapper. Det hjälper mig speciellt om det är en sträcka som är rak och lång där man ser slutmålet om en kilometer. I vanliga fall skulle jag gett upp när jag kommit förbi 4H-gården och busstationen Gunnesbo-gård, men jag fortsatte för jag ville verkligen bevisa för mig själv att jag hade förbättratsgenom att springa hela tiden. Efter att jag sprungit förbi det delmålet, förbi 4H-gården, kändes det lättare. Det gick snabbt att springa den långa sträckan förbi stationen och jag kände att jag hade krafter kvar. Då försökte jag springa lite snabbare och ta längre steg de sista hundra meterna.

Att skriva träningsdagbok har varit ett bra sätt för mig att reflektera över mitt tränande, och att se att jag har förbättras. Det har varit bra att ha ett mål som sträcker sig över hela min träning och det tror jag att jag ska fortsätta med. Det gör att jag orkar mer och vill lite till när jag dansar och har skolidrott. Jag har märkt utifrån mina inlägg att jag är mer entusiastisk till träningen i början av veckan och i slutet är jag inte lika sugen på att sticka och dansa. Jag tror att det är för att jag blir tröttare och tröttare ju längre veckan går. Ibland äter jag lite ojämnt, ibland lite och ibland mycket och jag borde hålla mer en jämn nivå. Jag har lärt mig att det är viktigt att äta ordentligt innan jag ska träna, för det märks tydligt om jag är mätt eller hungrig när jag tränar. Då orkar jag mer eller så tar jag inte i. Efter min träning på kvällen har jag ofta tagit mig ett äpple för att få i mig något sött. på kvällen eftetr en träning är det lätt att jag blir sötsugen men då hjälper det att ta en frukt. Fruk äter jag också i om dagarna i skolan för att orka nästa lektion. Jag har också börjat äta mer grönsaker efter sommarlovet. Ju mer jag äter av det desto godare blir det. Jag behöver mycket grönsaker eftersom att jag tränar mycket, med vitaminer och mineraler. Likaså behöver jag sömn. Nu när jag tränar så mycket har jag insett att sömnen och att somna i tid är väldigt viktigt så att jag orkar träna "rätt" och inte skadar mig.  När jag sover eller har mina vilodagar (onsdag+söndag) så har mina muskler tid att bygga upp sig igen. Att träna 4 ggr. i veckan + idrottslektionerna är krävande men jag tycker ändå inte att det är för mycket. På helgen, som jag sa, tar jag igen mig och då har jag också tid för andra saker, så som kompisar och läxor. Jag är glad över att jag har så bra lärare i dans som vet så mycket om vad som är bar för kroppen så att jag inte skadar mig. Jag tycker att det är kul att dansa och det är det som håller mig kvar, eftersom att jag vill lära mig mer.


Orienteringen var nog den delen som jag är mest nöjd över, eftersom att jag sprang mycket den dagen. Det låter kanske konstigt men det kändes som om jag kunde andas "större", eller ta in mer luft i minan lungor. Det kan såklrt vara något jag inbillar mig, men det känndes väldigt bra. Jag tror att det hade stor nytta för min kondtionsträning och jag är glad att jag var med även om jag var skadad.

Under idrottslektionerna har jag varit aktiv och verkligen tagit i för att bli starkare. Det roligaste och kanske det som gav mest var nog skidskytten, för där tävlande vi i lag. Jag vet nu att jag orkar mer när det är en tävling och att jobba i lag gör att jag pressar mig lite till för att göra laget stolta över min insats.

Under dess veckorna har jag varit skadad och har därför ibland tagit det försiktigt under träningarna, eftersom att jag inte vet vad det är som är skadat i min höft/ljumske. Det gör att jag är ännu mer stolt över min insats under idrottslektionerna. Jag tycker att jag har uppnått mitt mål genom att ha varit aktiv under mina träningar och då förbättrat min kondition. Jag har även börjat tycka att det är kul att springa!

Interview avec Tor

Tor a quatorze ans et il habte à Lund avec sa mère Åsa, son père Mark et sa soeur Kajsa. Il n'aime pas sa soeur et il adore courir. Tor ne travaille pas car il va à l'école. Tor n'a pas un animal car il est allergique mais il voudrait avoir un chat.  Le samedi Tor ne fait pas quelque chose de speciále. Tor parle trois langues, francais, suedois et anglais. Quand Tor est libre il aime dessiner mais il ne peut pas écouter de la musique en meme temps.

Läslogg Jane Eyre

Berättelsen handlar om den föräldrarlösa flickan Jane, 10 år, som bor hos mrs Reed. Mrs Reeds son, John Reed har alltid betett sig illa mot Jane genom att trakasera henne och slå henne. Jane har dock blivit van vid att vara mindre värd i familjen Reeds ögon. Jungfrun och barnflickan vågar aldrig ta Janes parti, för det betyder att sätta sig upp mot gårdens arvinge. Jane är intresserad av böcker och bilder, och när hon en novembereftermiddag lånar en bok ur biblioteket i huset, kommer John på henne och kastar boken i hennes huvud. John slår henne i ansiktet och retar henne för att hennes pappa är död. När barnflickan kommer in gör John så att det ser ut som att Jane attackerade honom och hon blir satt i det röda rummet. I det röda rummet har Jane tillbringat många timmar då hon blivit anklagad för att ha betett sig illa mot Mrs Reed eller hennes barn. Jane gillar att drömma sig bort till de kalla klimatet i norden och hon dyker mer än gärna in i en boks bilder när hon har tid.

Boken utspelar sig i 1800-talets England.
Boken är skriven av Charlotte Bronte.