"Det löser sig sa hon som sket i vasken"- avslutningstal

En stjärna. En glimrande, lysande, skimrande stjärna. Allt hängde på det där klistermärket. Mitt 10-åriga jag tjöt av glädje när matte-diagnosen om räta och trubbiga vinklar, som var så viktigt,kom tillbaka och stjärnan lyste i hörnet. All bekräftelse rymdes i den lilla, lilla stjärnan som ändå var så stor, så stor för mig. Stjärnan var beviset på att någon såg min prestation och det gav lite hopp om min existens. Under dessa nio år har stjärnor, klistermärken och hejarrop följt oss för att visa ett vi kunde, att vi hade kraften att klara av grundskolan!!! Men när de sista åren av grundskolan närmade sig blev stjärnorna svagare, mer svårttydda och glesare.

-Ja, ja jag vet! Att sluta grundskolan och börja gymnasiet handlar om att se verkligheten, att gå rakt på sak, att inte bli daltad med och att bryta sig loss, men visst vill vi inte lämna stjärnorna. Även om vi blivit för gamla för de, betyder de inte att vi inte uppskattar de. Jag tror att dessa glimtar av bekräftelse har kommit till oss under de sista tre sista åren i andra former än som stjärnor.
Som den gången då Åsa sa att vi var den bästa gruppen hon hade i slöjd, det var formidabelt. Eller som när Birgitta sa att hon såg fram emot att ha vår grupp på fredagar, det var fantastiskt. Som när Gert en gång sa på mitt utvecklingssamtal ”det var tur att du hamnade i b-klassen, ni är den bästa utav de två parallellerna” Det var fenomenalt!

 Först var vi 7b, sedan 8b, och till slut 9b, samma elever, olika stadier i tonårstrotsen, konstant tumult För vi har inte varit en foglig klass. Visst är jag inte ensam om att säga att kaos togs till en ny nivå när vi gick från 6:an till 7:an, och att arbetsro förhoppningsvis och med största möjlihet kommer att tas till en annan division när vi kommer till gymnasiet. Just för att vår vardag varit en enda stor röra av flygande suddigum, krossade datorskärmar och en hojtandes Monica, har stjärnornas ljusglimtarna i vardagen verkligen lyst upp.

 Det ordnar sig.
Det löser sig.
Det fixar sig tillslut.
Det verkar vara det som vi har intalat oss själv under dessa tre år. Kanske har till och med Monica rätt när hon säger ”det löser sig sa hon som sket i vasken”. För hur många gånger har inte allt varit skit, och hur många gånger har vi inte rest oss upp och kämpat? Jag tror att det är på grund av de små stjärnorna, de små glimtarna av hopp som gjort att det löst sig och varit okej att allt annat blivit sådär i vår klass. Vi gav aldrig upp hoppet utan såg bara det som verkligen lyste upp vår vardag, och som gav oss kraft att fortsätta trots en massa massa skäll och trots att vi varit en väldigt, väldigt jobbig klass. En stjärna på mattediagonosen som 10 åring eller en klapp på axeln av matteläraren i nian, det spelar ingen roll, båda får oss att orka gå vidare och stå ut tre år här.

Det löser sig tillslut! Det löser sig om man inte förlorar hoppet. Kom ihåg det, alla överlevare från Gunnesboskolan, kom ihåg att inte leta efter skiten i vasken utan efter stjärnorna på proven och stjärnorna i himlen.

Resultat Energi och miljöprojekt

Här finns resultatet samt slutsats till mitt Energi- och miljöprojekt om minskat matsvinn på Gunnesboskolan.

Matsvinn

Detta är min film om matsvinnet på Gunnesboskolan och om matsvinnet i Sverige. Filmen visades för åk 7; 8 och 9 för att minska matsvinnet.

Är du fortfarande ett matsvin?

Hallå!

Nu har två veckor gått sedan ni såg filmen om Matsvinnet och fick information om hur maten som du slänger påverkar vårt jordklot. Men mitt Energi och Miljöprojekt är ännu inte slut; det är nu som vi kan se resultat! För att hjälpa mig behöver jag få in ett formulär från dig igen, för att se om du tycker att du har förändrat ditt matsvinnsbetende. Utgå ifrån hur det är idag.

Formulär Matsvinn vecka 2. Är du fortfarande ett matsvin?

Tack!

Matsvinn Formulär

Matsvinn

Energi och Miljö Matsvinn

Under vecka 9 har jag fördjupat mig inom problemet med matsvinn. Här kan du läsa min text.

Sammankoppling Oönskad- Ettbarnspolitik

I den här texten ska jag jämföra boken Oönskad av Gemma Malley med Kinas ettbarnspolitik. Först beskriver jag hur de båda händelserna fungerar för sig och sedan hur de förhåller sig till varandra med likheter och skillnader. Avslutningsvis resonerar jag om källornas tillförlitlighet som jag bygger mina argument och sammankopplingar på.

 

Oönksad

Omständigheterna till att Anna lever som hon gör grundar sig på att värdens resurser är minimal jämfört med antalet människor som lever år 2150. Detta eftersom människan inte längre dör av naturliga själ då de medicinerar ”Långt Liv”. Medicinen gör att man stannar upp i åldrandet. Till följd av detta blir att nästan inga människor dör men att nya barn föds. En ny lag stiftas i boken Oönskad år 2080 när man upptäcker att befolkningsökningen går för snabbt. Lagen, vilken kallas Förkunnelsen, innebär att brukare av Långt liv inte får skaffa barn. Trots varningar från myndigheterna vågar vissa föräldrar trotsa lagen och skaffa barn trots att de själva aldrig kommer dö. När barnet, som är önskat av föräldrarna men olagligt enligt myndigheterna, hittas klassas det som oönskat. Barnet får växa upp på en anstalt för att bli nyttig arbetskraft. Detta för att inte slösa på mer av jordens resurser.

Kina

I Kina finns inga mediciner för långt liv, dock finns en så stor befolkning att landets resurser inte räcker till. Landet är världens mest folkrika med över 1,3 miljarder invånare. Befolkningsökningen är ett stort problem, speciellt på 1970-talet då myndigheterna uttalde sig om att det skulle bli matbrist om varje kvinna fortsatte att föda fem barn var. Därför stiftades ettbarnspolitiken. På 1980-talet förbjöds kvinnor att skaffa mer än ett barn, var på straffet för henne skulle bli stora böter. Även fadern skulle få böta. Sterilisering och abort uppmuntrades av myndigheterna liksom att kvinnor efter sin första graviditet skulle använda spiral. Det förekom att kvinnor blev tvingade till abort. 

Sammankopplning med jämförelse

Till följd av systemen, både i Oönskad och i Kina, kommer befolkningensökningen tillslut att inte bara stanna upp utan öven minska. Ettbarnspolitik eller som det nämns i boken ‘ett liv för att liv/Förkunnelsen’ är en bra kortsiktig lösning för att hejda befolkningsökningen men redan idag har man sett en negativ effekt av den i Kina. Ettbarnspolitiken har medfört att det finns för många pensionärer att försörja jämfört med arbetskraften som kan driva in pengar. För få barn föddes under 80-talet vilket nu visar sig eftersom de måste tjäna stora summor pengar för att försörja två föräldrar men även föräldrarnas föräldrar. 

Det som skiljer sig i Kina från boken är att de har insett att systemet inte fungerar och att de kommer att bli ett bakslag för landet. I Oönskad kommer det tillslut bli för få människor eftersom de som medicinerar ‘Långt liv’ tillslut kommer dö i olyckor. Detta har inte myndigheterna i boken förstått. Dessvärre har Kinas system resulterat i underskott av kvinnor då man som blivande förälder oftast tar reda på fostrets kön. Många väljer då att gör abort om det visar sig vara en flicka eftersom det ses som mer lönsamt med en pojke. En man har bättre förutsättningar för att få en hög position inom ett företag och tjänar därför mer pengar. I Oönskad finns ingen sådan diskriminering eftersom själva barnet ses som en börda.

Något som finns i båda fallen är anstalter där människor ska lära sig vad myndigheterna anser vara rätt. I boken heter dessa anstalter ”institutioner” och i Kina heter de omskolningsläger. På omskolningslägren sätts bland annat personer som gjort uppror mot myndigheterna för att omskolas och bli trogna. De skickas dit utan rättegång och utan dom, endast för att de ses som ett hot mot de lagar som indirekt gör Kina till en diktatur.

Bestraffningarna liknar varandra i boken och i Kina, eftersom man blir skickad till en avlägsen plats för att man har trotsat lagen och ifrågasatt regimen. På institutionerna så väl som på omskolningslägren omvänds man till att inte vara en fara för samhället, trots att det är själva lagen som utgör en fara för framtiden.

Sammanfattning

Som jag skrev innan har Kina insett att de inte håller i längden med ettbarnspolitiken. De har skrotat den och istället kommit med nya direktiv: ett par har tillåtelse att skaffa två barn om båda föräldrarna är ensambarn. Även omskolningslägren stängs ner. I Oönskad har man inte kommit till insikt om detta än och hjärntvättar folket på grund av lagen ‘ett liv för ett liv/Förkunnelsen’. I båda fallen finns det missnöje om lagen och det finns hopp om förändring, exempelvis den underjordiska motståndsrörelsen och demonstrationer.

En likhet i Oönskad och i Kina är att klimatfrågan är väldigt stor och påverkar människornas handlingar till stor del. Av detta kan man spekulera om att det kommer att bli ännu fler återgärder i dagens samhälle för att jordens befolkningen inte ska öka ytterligare. Det ligger i tiden att både oroa sig och handla efter klimatproblemen.

Källförteckning

Filmmakare får böta för många barn (2014) TT Nyhetsbyrån (7/2) Hämtat från: http://web.retriever-info.com/services/archive.html?method=displayDocument&documentId=05080620140207F39F981F6C740585871FB46F860829AE&serviceId=2&articleType=relatedArticle

Kina lättar på ettbarnspolitiken (2013) Sånksa Dagbladet Sektion: Utrikes (11/2) Hämtat från: http://web.retriever-info.com/services/archive/displayDocument?documentId=05747120131229C0422AE8844F521544421DAB5C435FAE&serviceId=2

Nationalencyklopedins hemsida Ettbarnpolitik (hämtat 2014-02-11) http://www.ne.se/ettbarnspolitik

Arell, Jan (2008) Ettbarnspolitik lättas efter skalvet (28/5) Hämtat från: http://sob.btj.se/sb/BoolSearch?artno=1956958&session=11137947&service=10&servicename=ArtikelS%F6k&brick=Record&xmlquery=XML/art_serie%3Aettbarnspolitik%20and%20XML/art_serie/article/doc_info/object_code%3Aorsearch%28TN%20TS%20RC%29&userquery=ettbarnspolitik&page=1&rows=20&startrow=1&count=3&cdskol=NO&skolart=NO&conditions=%20and%20XML/art_serie/article/doc_info/object_code%3Aorsearch%28TN%20TS%20RC%29&trunc=2050&search_in=artsok&event=RECORD_VIEW&origin=&filter=&filtertext=&hit=2&boolesk_choice=YES&action=record&prevbrick=Search&handler=Record&sort=asok_kron

Gemma Malley, (2008) Oönskad, United Kingdom: Bloomsburry Publishing PLC

Resonemang om källor

Jag har valt att både använda nyhetsartiklar och faktatexter. Detta eftersom nyhetsartiklar gör så att man får inblick i hur det är i samhället just nu och faktatexter gör att man får djup i berättelsen. Att läsa en nyhetsartikel var bra för att få det aktuella läget och även för att lättare kunna föreställa sig hur det är där nu.

Min första källa bedömer jag som är trovärdig efter som jag har valt att ta den ursprungliga texten som TT Nyhetsbyrå har rapporterat. Jag har återfunnit denna notis i ett tiotal andra svenska tidningar som köpt in notisen men jag valde att ta ursprungskällan för att vara säker på att ingen fakta hade tagits bort. Nyheten är i högsta grad aktuell och var därför bra för att bevisa att det fortfarande råder en strikt ettbarnspolitik i Kina. TT nyhetsbyrå är en saklig byrå som inte rapporterar subjektivt, exempel på detta är att de inte valt värderande ord utan bara rapporterar en händelse. Jag visste att artikeln var salig eftersom andra stora tidningar som Dagens Nyheter och Göteborgsposten hade valt att använda deras artikel. Det visar att källan är trovärdig nog att ha med i Sveriges största nyhetstidningar.

Som jag skrev innan ger nyhetsartiklarna en direkt inblick i hur läget är i Kina nu. Trots att min andra källa är drygt ett år gammal valde jag att ha med den eftersom den är objektiv och inte har några värderingar. Jag har även kontrollerat denna fakta i andra tidningsartiklar och sett att fakta stämde. De åsikter som är uttryckta i texten är citerade från andra personer där de uttalar sig om varför denna händelse har inträffat och om vad som kommer att hända härnäst. Alltså finns det kommentarer från båda sidor, både för och nackdelar för att läsaren själv ska få skaffa sig en uppfattning. Reportern har inte lagt sig i kommentarerna med sina egna åsikter. Skånska Dagbladet är en seriös tidning med kontaktpersoner, vilket gör det lätt att spåra dem om de skulle skriva osanning eller publicera en subjektiv text i tidningsdelen Utrikes. Den här artikeln var publicerad i Utrikes vilket sänder ut signaler om att den är seriös och trovärdig. Den som skrivit texten vill inte påverka mig i någon riktig, att tycka detta var bra eller dåligt, endast informera mig om det som hänt.

I den tredje och fjärde källan, Nationalencyklopedin och en nyhetsartikel skriven av J. Arell publicerad i Göteborgsposten 2008, skilde sig en fakta. På NE stod det att ettbarnspolitiken infördes på 1980-talet och J. Arell skrev i sin artikel att den infördes på 1970-talet. Jag valde att följa NEs fakta. Detta eftersom NE är en källa som ständigt förnyas med nya information och fakta. Det som J. Arell publicerade 2008 i sin artikel kan inte ändras och heller inte tas bort. Kanske har det framkommit ny infortmation om ettbarnspolitiken, vilket då endast NE kan uppdatera. NE är även ett uppslagsverk som granskas och skrivs av seriösa personer. Vem som helst kan inte skriva inlägg utan bara personer vars text är kontrollerad. Detta för att NE ska vara en säker källa. Fakta därifrån är därför trovärdig. Som jag skrev innan behandlar inte NE nya händelser och scenario som hänt i samhället, eftersom det är en faktakälla. NE uppdateras på fakta och inte på enstaka händelser. Innehållet är sakligt.

Även om J. Arells artikel inte är uppdaterad och förhållandevis gammal är artikeln rapporterad utifrån ett sakligt perspektiv då han använder neutrala ord när han förklarar vad som hänt i Kina. Det är dessutom extra bra att reporterns namn står med då det är lättare att kontakta honom om man undrar något. Den fakta som publiceras i texten stämmer väl överens med mina kontrollkällor.

Oönskad kapitel 1+2

Året är 2140 och jordens kvarvarande resureser är minimala jämfört med antalet själar som vandrar på den. Förkunnelsen är den hårda lag som endast tillåter par att skaffa barn om de inte tar medicinen som ger dem långt liv.

Annas föräldrar blev offer för lagen och kastade i fängelset på grund av deras själviska tankar; de fick ett långt liv genom medicinen och födde Anna. Alla barn vars föräldrar missbrukat medicinen genom att föröka sig, blir stämplade som oönskade och får som straff att de aldrig ska bli en börda för jorden eller samhället. De bor därför på en anstalt där de lär sig att bli arbetskraft för att tjäna de önskade.  Anna äger, precis som de andra barnen på anstalten Grange Hall, ingenting, varken tid eller känslor. På anstalten lär de sig nödvändiga för att jobba, men inte att skriva eller läsa. Föreståndaren Mrs Pinsettdå anser att det är en nackdel för en arbetskraft eftersom arbetskraft som tänker och har känslor utger ett hot mot makthavarna.

Mrs. Pinsett har all makt över Anna. Vad än hon säger följer Anna hennes order för att slippa att bli slagen eller bestraffad. Föreståndaren säger att Anna har mycket goda chanser att bli en bra arbetskraft eftersom hon både är bra på att laga mat och att stryka kläder. Under Annas praktik hos Mrs. Sharp fick Anna inblick om hur livet är utanför Grange Hall. De två veckor som hon spenderade i sällskap av den snälla damen var de bästa veckorna Anna någonsin upplevt. Mrs. Sharp var ödmjuk och berättade om alla sina resor hon gjort i världen. För Anna var praktiken en dörr ut till den värld hon aldrig ser på Grange Hall.

Den enda som Anna bryter mot på Grange Hall är regeln om att inte äga något eget. Av Mrs. Sharp får hon en skrivbok som hon efter flera övervägningar gör till sin dagbok. Hon vet att hon skulle ligga risigt till om någon fann den men hon behöver få ur sig sina känslor. Just som hon tror att dagboken var toppen av spänningen hon kunde uppleva på Grange Hall anländer en ny oönskad. Anna förstår direkt att han är speciell eftersom hans blick är trotsig och modig. Innan hon vet ordet av, början han prata med henne under en lektion, något som är strängt förbjudet. Pojken säger att han känner hennes föräldrar.

Drömmar!

- Vad vill du bli när du blir stor?
Den frågan har jag fått så många gånger att mitt svar känns mindre och mindre trovärdigt. De drömmar som jag en gång drömde har jag låst in längst in i mig eftersom jag är för rädd för att tro på mig själv. Från där jag står nu ser mitt mål så litet ut och just därför blir det så jobbigt att lita på min dröm, lita på min framtid. Därför har jag skapat en plan. En plan över hur mitt liv ska utvecklas och över hur jag vill bli. Jag vill lyckas med det jag gör, jag vill vara omtänksam, jag vill vara lycklig, snygg och social! Observera att dessa bara är krav och inte en dröm. Jag läste en gång ett citat som sa; Är en dröm en lögn om den inte bli sann? För mig träffar den meningen rakt in i mitt samvete. Det finns bara tvivel och krav i min plan eftersom jag inte vågar lita på min den full ut. Jag intalar mig själv att min plan håller mig fokuserad till min realistiska kapacitet men under ytan bubblar jag av ångest. Vad händer om jag inte lyckas? Jag tror att man inte vågar dela med sig av sin dröm eller lita på sin plan för ett man ser sig själv som sämre än vad man är. Under en diskussion i skolan kom jag också fram till att dina drömmar formas av den du är idag, och den du är idag har formats av ditt förflutna. Ens förutsättningar är en stor del av vad man tillåter sig att drömma om. Därför blir från om vad man vill bli i framtiden eller om vad man drömmer om väldigt personlig då den speglar hur man ser sig själv och vad man ser som realistiskt. Jag brukar tänka att min framtid avgörs av mina val idag och den tanken skrämmer mig mer än något annat. I denna stund skriver jag orden i nästa kapitel i en bok som inte ens har börjat. Rädslan att misslyckas färgar mina krav i min plan och det är därför jag inte vågar hoppas. Det är därför jag inte vågar drömma. För vissa kan drömmen ge hopp om framtiden där misslyckande fyller ens tillvaro, men vad blir svaret på ens dröm när man är orolig att drömmen kommer fyllas med misslyckande? Jag vill tro att planer är bra. Att det hjälper till att skapa ordning men livet är trots allt oförutsägbart av en mening. Att spika upp sig på ett mål kan gör en så självkritisk. Nästa gång någon frågar vad jag vill bli ska jag svara:
- Jag vill bli mig själv!

Savannens härskare

- Titta, en död lejonunge! ropar Timon.
- Död, nej Timon. Jag tror att han lever, svarar Pumba osäkert och puffar till lejonungen.
- Va! Men herregud! Spring Pumba spring!
- Men Timon, han är ju så liten också söt. Ett litet lejon kan väl inte vara farligt, gnäller Pumba.
- Denna lilla polaren kanske verkar oskyldig nu men han kommer att växa och attackera oss. Se så, spring för dit liv nu Pumba. Spring för mitt med! gastar Timon.
- Men han kan ju växa upp på vår sida och beskydda oss, försöker Pumba med en svag röst.
- Det var det dummaste jag har hört! ryter Timon.
- Du förstår inte sådant här, kompis... eller vänta, jag fick just en idé, en strålande idé. När han växer upp kommer han att vara på vår sida! det är ju aldrig fel med ett lejon som beskyddar en.
Pumba suckar tungt.
- Vad skulle du göra utan mig och mina idéer, skryter Timon och skuttar iväg och lämnar Pumba att flytta lejonungen till skuggan.

Jag skattar sorgset åt Pumba. Han är det tjocka vårtsvinet som inte alls passar in i savannens tuffa värld. Han är klumpig, ful och tafatt, eller det är i alla fall vad någon annan har fått honom att gå under. Efter varje kommentar någon ger, krymper han in i en skugga som inte är hans. Istället för att skina med sin egen glans finns det någon där som trycker ner honom.

Jag vet att livet inte är en disneyfilm, då dagen inte alltid slutar med en pampig musikallåt, men jag vet att en disneyfilm speglar livet. I de färgsprakande filmerna finns alla karaktärer med som man stöter på i livet: den osäkra huvudpersonen, den starka medhjälparen, den oroliga föräldern och den kaxiga fienden. Den sistnämnda är i Lejonkungen förklädd till en liten söt surikat, men med skarpa ögen ser jag ändå vad som finns bakom hans skratt och självsäkerhet. Han är en härskare som vet precis var hans offer finns. Idéstöld, avvisande av kontakt och förlöjligande är går alla under namnet Mr. Härskarteknik som är en av hans tre osynliga kompanjoner, redo att rycka in när han behöver en boost av självförtroende.

Jag har själv minns första veckorna, eller kanske månaderna, i den nya klassen i sjuan då jag kände mig precis som Pumba. Alla ville vinna respekt och visa sig lika starka som ett lejon. Varje dag fanns det en person som förminskade mig genom att prata om ämnen som inte berörde mig, inte svarade när jag frågade, himlade men ögonen eller fnös åt mina förslag. Med andra ord fanns det dem som tjänade under Timon härskarteknik och använde språket som ett maktsätt. De osynliga och farligaste kompanjoner som personen använda var Mr.Härskarteknik, agent Kroppsspråk och Miss Samtalsämne. Med hjälp av dessa tre rackare var det lätt för personen att känna sig bättre genom att kränka mig och jag kände mig som en vilsen Pumba.

I en passiv härskarteknik är det svårt att bryta sig loss då det inte finns något att säga till om. Vad ska man säga till någon som försöker härska över en då de svarar mycket kortfattat eller tar någons idéer ur dennes mun och fnyser åt dem?
- Hej, ursäkta, kan du sluta vara tyst? Det är så fruktansvärt lite oväsen runt dig. Det stör mig.
Eller:
- Det vore så mycket trevligare om du inte andades och hostade samtidigt. Glöm heller inte att inte kommentera min förslag eftersom jag har patent på dem.
Detta skulle vara mycket mer pinsamt för offret än att bara vara tyst och låta härskaren ta kontrollen. Den listiga surikaten vet att vårtsvinet inte kommer att säga så. Därför backar vårtsvinet in i skuggan av surikatens ljus. 

När skuggan blir för stor vänjer man sig tillslut vid mörkret och man behöver inte ha kvar hoppet om att bli sedd och få lysa själv. Jag tror många faller in i en ond cirkel och därför kan härskartekniker fortsätta. Det är svårt att bryta sig fri från något som är osynligt och bara finns i rörelser och ord. Ibland ville jag nästan säga till den lilla surikaten framför mig att ta av sig den passiva klädnaden och visa mig en ordentlig förolämpning istället för att ställa sig i vägen för mig. Tystnaden var mycket mer kränkande än om någon hade vrålat som ett lejon.

Omedvetet eller ej finns det folk som använder härskartekniker för att framstå lite bättre än andra. Problemet är att de gör det på någon annans bekostnad. Istället för att lysa starkare själva släcker de någon annans ljus. På så sätt framstår de ändå bättre jämfört med offret. Jag har aldrig trot på dem som sa att ord bara kan säga en liten del av allt vad man vill förmedla men nu när jag har haft ögonen öppna på språkets makt börjar jag tro att det stämmer. Överallt, i filmer, i klassrummet, i partiledardebatter, ser jag hur folk använder kroppsspråk och ord som utesluter andra. Att välja ett samtalsämne som inte berör vissa markerar att de inte hör ihop med de andra då de inte kan delta. Lika så kan ett speciellt ord, att vända någon ryggen eller stjäla någons idé utesluta andra. Dessa saker kommer smygande som hungriga hyenor som är redo att se när någons ljus dör.

När jag smakar på ordet härskarteknik känner jag en sting av obehag och osäkerhet eftersom det är svårt att försvara sig mot andras behöv att självsäkerhet. Allt sker i smyg. Här finns inga gorillor som slåss, lejon som ryter eller noshörningar som stångas. Allt är tyst.

Detta är det som jag tror är den värsta surikaten på savannen, eller rättare sagt, den värsta fienden: den som är tyst men ändå vinner. Att vara passiv och se hur andra blir kränkta kan i detta fallet stärka vissa. Jag tycker att om man vill visa sig stark borde man göra något som lyfter en själv, inte göra andra kortare. Därför borde man se upp för språket och dess makt eftersom det är enkelt att använda för att utesluta andra. Alla har sin plats på savannen, men se till att det är du som har skapat din plats, ur både surikatens och vårtsvinents synvinkel.

Popularitetsspel

Här kan du läsa min krönika om popularitet.

Låt den rätta komma in- v.2

Osakr har börjat förstå att Eli int är en vanlig flicka. Hon fryser aldrig, kan hoppa upp till fönstret och hon pratar som om hon vore från en anna tid. Jag märker att han bli misstänksam för han är mycket på sitt rum och tänker på henne. Han verkar vara som en person som lätt blir indragen i saker och han verkar lätt övertygad, eftersom att han inte tvekar en sekund att göra som Eli säger. han blev cokså övertalad att köpa en radiobil av hans granne.

Håkan gav sig ut en kväll för att skaffa mat till Eli man habn kom nte tillbaka. Han gick in i simhallen för att mörda en ung pojke man syrgasen som pojken fick andas av räckte inte och han vaknade upp. Håkan verkar kunna öra vad som helst för Eli och därför tror jag att han är väldigt osäker. Han vågar inte så emot henne kommando eftersom att hon är den enda som tycker om honom. I simhallen häller han sedan syra över sitt ansikte så att polisen inte kan känna igenom honom och spåra upp Eli när de fångar honom.

Alla verkar vara lite utstötta i denna boken och alla lever i sin egna lilla värd. Oskar tror jag är lite barnslig just för att han aldrig vuxit upp då han inte träffar så mycket folk. När Eli plötsligt dyker upp dras han in i hennes problem utan att säga emot. Han älskar att hans liv äntligen har blivit spännande och meningsfullt, för när Eli inte kommer hem en kväll börjar han tveka på sina krafter att stå emot mobbarna i skolan.

Morden som sker, sker för att Eli behöver mat. Hon börjar tycka om Oskar mer och mer nu när Håkan int längre finns hemma. jag tror att hon börjar lite på onom för hon kom till honom på kvällen och de sov tillsammans. Hon berättade också för hon att hon var "annorulnda". Både Eli och Oskar har funnit något som gör deras liv bättre tror jag, och de är  lika till sättet, även om de är väldigt olika egentligen.

Jag tror att Eli och Oskar kommer komma närmare varandra och att Eli tillslut kommer att berätta vem hon är. Poliserna kommer att hitta fler och fler lik och i och med att Oskar är så intresserad av mordutredningarna kommer han att pussla ihop olika bitar och tillslut lista ut vem Eli är. Jag tror ändå inte att det kommer sluta som en deckare utan mer som en bok och vänskap och självrespekt.

Solstrålar över Konungarnas Dal

Här kan du läsa mitt reportage om utställningen om Tutankhamun som vi var på i förra veckan.

Miss Tempel

Jane och Helen fortsätter att prata med varandra på en av kvällarna. Då berättar Jane om hennes tid med Mrs Reed och Helen lyssnar spänt. Den kloka flickan ger Jane råd om hur hon ska tänka på hennes barndom.
- Älska era ovänner, välsigna dem som förbannar er. Gör gott mot de som hatar förföljer er, säger Helen.
Hon berättar om vad Jesus säger i det nya testamentat men också att hon delar en annan syn på hur ondskan ska behandlas. Varje dag ägnar flickorna flera timmar åt att läsa psalmer och berättelser ur bibeln. Helen säger ändå att hon tycker något annat, hon kan förlåta brottslingen men avsky brottet. För henne var det enkelt att skilja på det. Därför tog hon aldrig åt sig av lärarnas kommentarer och klagande, hon kände inge skuldkänslor. Det finns en enda lärare som Helen tyckter om; Miss Tempel. Hon berömmer alltid henne och ser fram mot ljuset. Efter att Helen berättat detta, börjar Jane få upp ögonen för Miss Tempel. Jane ser att hon är mycket snäll, då hon är den enda som orkar hålla humöret uppe när det blåser som mest, både bokstavligt och blidligt talat.

De första månaderna på Lowood går snabbt för Jane. De äldsta flickorna tar ofta hennes mat om kvällarna och den största tiden av dygnet går hon hungrig. En av dagarna är fruckostgröten för bränd. Miss Tempel ser då till att alla flickor får en extra skiva bröd, med smör (en väldigt ovanlig lyx på Lowood). För detta får Miss Tempel sota för några dagar senare då självaste Mr. Brockelhurst kommer in genom portarna till Lowood. Han kommer under en av lektionerna som alla elever har tillsammans i den stora salen. Han skäller ut Miss Tempel för att hon är för vänlig mot flickorna och för att hon inte alls lär de att nöja sig med det de får. Han säger att alla flickor ska ha enkla kläder och ha rakt hår, inte vara speciella eller envisa. Just som hn är klar öppnas dörrarna igen och Mrs Brockelhurts kommer in tillsammans med deras döttrar. De är den raka motsatsen till vad deras far just sagt om hur en flicka ska vara. De bär dyra sammetsklänningar och har långt lockigt hår.

Helen Burns

Anstalten som Jane kommer till på Brockelhurst Hall heter Lowood. Hon förundras över hur lydiga flickorna är och börjar förstå att det kommer att krävas mycket av henne för att hon ska kunna stanna här. Trots hennes blygsamhet vågar hon ändå hälsa på en flicka som sitter och läser ute på en veranda. Flickans namn var Helen Burns och Jane tror att det delar samma intresse om böcker och fantasi. Men Helen visar sig vara bråkstaken i klassen, trots att hon inte gör något fel och är den bästa i alla ämnen. En av de fyra lärarinnorna på Lowood, miss Scatcherd klagar alltid på Helen. Men trots hennes utskällningar visar inte Helen att hon blir förolämpad eller ledsen. När Jane berättar för Helen hur fel hon tycker att lärarinnorna behandlar henne, svarar Helen att hon måste så ut för att klara av sin utbildning. Eftersom att Helen är cirka fyra år äldre än Jane har hon gått länge på Lowood då hennes mamma är död. Hon berättar för Jane att hon står ut med tjat och utskällningar för att miss Scatcherd bara vill hjälpa henne. Dessutom kan hon inte befria sig själv från utskällningarna genom att bli relegerad och göra sin familj besviken. Vid Janes första lektion får hon sitta och titta på när de äldre flickorna lär sig historia. Helen är helt klart den bästa på att komma ihåg årtal och namn, men när hon återberättar texten, och Jane förväntar sig att historialärarinnan miss Scatcherd skulle berömma henne, kommenterar hon istället Helens smutsiga naglar. När Jane skulle ha skyllt ifrån sig på det frusna vattnat i handfatet, tiger istället Helen och blir piskad med ris över ryggen. Den orättvisa behandlingen får Jane att koka av ilska, men den piskade flickan står sammanbiten med allvarlig min mitt i rummet och ser frånvarande ut. När Helen dock inte tror att någon ser, kan Jane skymta en tår i hennes öga efter att hon blivit piskad. 

Mårten Sax och bokklubbens död

Efter fyra veckors skrivande har jag nu blivit klar med min deckare. Läs den här!

Till Brockelhurst Hall

I det röda rummet får Jane stanna hela natten. Det visar sig att det var i det rummet som hennes farbror dog och att rummet nu spökar när inte solen är uppe. Jane gråter och gråter, men Mrs Reed släpper inte ur henne förens på morgonen då Jane är livrädd för den vålnad hon tror sig ha sett i form av Mr Reed. När Bessie, den snälla jungfrun kontaktar en läkare som kan prata med Jane om hennes rädslor för spöken, berättar Jane att hon gärna skulle vilja komma bort från Gateshead, gården där hon bor, och gå i skola. Lärkaren berättar detta för hennes moster, och Mr Brockelhurst, ägare av Brockelhurst Hall kommer på besök. Mrs Reed och Brockelhurst sluter att avtal om att Jane ska börja på hans skola för flicka snarast möjligast.

Jane lämnar Gateshead tidigt på morgonen bara några dagar efter. Hon kommer aldrig att sakna Mr Reed eller John eller hans systrar. Inte heller alla slag hon fått, den hemska gården eller de kärlekslösa åren. Den enda som hon är ledsen över att lämna är Bessie, som varit den enda som inte behandlat henne som smuts.

Brockelhurst Hall visar sig vara en stor byggnad där cirka 80 skolflickor går. Alla är lydiga och bär lika dana kläder den första kvällen som Jane kommer dit. Efter en ostörd natts sömn ska nu Jane utforska hennes nya hem.

Läslogg Jane Eyre

Berättelsen handlar om den föräldrarlösa flickan Jane, 10 år, som bor hos mrs Reed. Mrs Reeds son, John Reed har alltid betett sig illa mot Jane genom att trakasera henne och slå henne. Jane har dock blivit van vid att vara mindre värd i familjen Reeds ögon. Jungfrun och barnflickan vågar aldrig ta Janes parti, för det betyder att sätta sig upp mot gårdens arvinge. Jane är intresserad av böcker och bilder, och när hon en novembereftermiddag lånar en bok ur biblioteket i huset, kommer John på henne och kastar boken i hennes huvud. John slår henne i ansiktet och retar henne för att hennes pappa är död. När barnflickan kommer in gör John så att det ser ut som att Jane attackerade honom och hon blir satt i det röda rummet. I det röda rummet har Jane tillbringat många timmar då hon blivit anklagad för att ha betett sig illa mot Mrs Reed eller hennes barn. Jane gillar att drömma sig bort till de kalla klimatet i norden och hon dyker mer än gärna in i en boks bilder när hon har tid.

Boken utspelar sig i 1800-talets England.
Boken är skriven av Charlotte Bronte.

Johannes uppenbarelse/Ragnarök

Den kristna versionen av jordens undergång och vikingarnas Ragnarök har vissa likheter. I denna text ska jag jämför Ragnarök och Jordens Undergång ur Johannes uppenbarelsebok i Nya Testamentet och se vilka skillnader/likheter de båda undergångsberättelserna har.

Ragnarök är en undergångsberättersle som bygger på att ondskan släpps lös och att allt hemskt åter kan göra skada för gudarna och människorna. Ragnarök är en spådom som skrevs 800-1000 år e.kr.

Gudarna framställs som de goda, och odjuren som de onda som vill förstöra jorden. Jättar, ormar och vargar startar ett krig mot gudarna och alla dör utom några gudar och de två människorna som gömt sig i skogen. Efter den sista striden dränks den gamla världen i havet men när en ny kommer uppstigande ur vattnet, skapar de överlevande en ny värld.

Jordens undergång förutspås också i bibeln där denna del är den sista i Nya Testamentet. Johannes får en uppenbarelse där han ser hur två monster från jorden ska möta gud i en strid. Han ser att gud kommer att vinna och att de människor som varit trogen mot gud under deras liv kommer att komma i paradiset efter döden.

Det finns liketer mellan de två undergångsberättelserna. För det första förekommer en sista strid mellan det onda i form av bestar, och det goda i forma av gudar. Det goda vinner över det onda, men i Ragnarök dör även vissa av gudarna, alltså en del av det goda. Detta tycker jag visar att även de starka och goda kan dö och människan kan inte själv påverka hur det ska gå med döden. Det berättas aldrig varför just de två människorna som överlever gör det eller vad som kommer efter döden och det känns mer som om de överlevande hade tur och inte för att de levt sitt liv enligt gudarnas budord.

I Bibeln där emot hamnar de människor som inte varit goda på jorden i helvetet, medan de som gjort gott står uppskrivna i en bok och är välkomna in i paradiset. Där kan goda människor få evigt liv och ens handlingar på jorden spelar roll. Det ger hopp om liv men människan kan också bli skrämd och på så sätt välja att vara god. Jag tycker också att detta visar lite att Gud väljer ut vilka som han vill ha med sig till paradiset men människan har också en plikt att följa sin gud. Gud blir inte ens skadad vid den sista striden och hen visar sig stark, vilket kan gör att de kristna ser upp till Gud ännu mer och verkligen känner att han är beskyddande och stark.

För det andra finns det människor som över lever i både Ragnarök och i Bibeln. Även i Gamla testamentet överlever människor, Noaks Ark. I Ragnarök dränks jorden i vatten, precis som den gör i Gamla testamentet, så vatten spelar roll i flera undergångsberättelser.

Men det finns skillnader även om båda berättelserna handlar om jordens undergång. I Bibeln står den sista striden mellan en gud och två odjur, alltså är karaktärerna gaska få vid det sista slaget. I Ragnarök slåss flera hundra varelser på ett fält och händelsen blir mer som ett krig.

Berättelserna är också olika skrivna. Ragnarök är skriven som en dikt och händelserna är väldigt tydligt beskrivna och texten är enkel att läsa med ex. namn, betydelse, och gudarna släkte. Guden som nämns i Bibeln är väldigt anonym tycker jag. Hans namn finns aldrig med och han känns väldigt avlägsen och hemlighetsfull, medan jag tycker att gudarna i Ragnarök beter sig lite mer som människor. Guds handlingar nämns inte så konkreta och i hela Bibeln finns det stycken som man kan tolka själv, vilket gör att den bli lite flummig och inte så rakt på sak. Ett exempel är beskrivningen av odjuren i Johannes uppenbarelse, de är abstrakta och man kan tolka det som att odjuren är människor som förtrycker kristna.

Vad är lagom för dig?

Detta är vår propaganda film som handlar om att man måste balansera det man gör.

Filmen är gjord av mig, Minna, Rebecka, Rose och Erika, och den som spelar spelet är Calle.


Filmen hittar ni på Rebeckas blogg .



(Filmen lägger jag också under etiketten Portfolio, eftersom att jag är stolt över den och jag tycker att den blev mycket bra!)