Igår var jag och tränade dans. Det var en klass i streetdance och det var den första sådana lektion denna terminen. Eftersom att jag har varit igång med att jogga och göra styrkeprogram hela sommaren så gick det bra. Jag hade också dansat två gånger förra veckan och också dagen innan så jag var inte stel. Vi började så klart med att värma upp och att göra övningar. Så här de första gångerna är ju stegen nya och en stor del av klasstiden går åt för att fästa övningarna och nya steg. Efter uppvärminen gör vi övningar och lite steg för att hitta ”gunget” när man dansar. Jag fick upp flåset när vi hoppade (olika dansteg i form av hopp) och den snabba koreografin som vi började på gjorde så klart att jag var trött efteråt. Vi stretchade för att dra ut musklerna och för att vi skulle bli mer rörliga. Eftersom att detta var streetdance är det inte mycket hållning vi övar, det är mer koordinatinen i stegkombinationer som vi övar. Eftersom att vi inte han lära oss särskilt mycket av koreografin igår han man inte bli trött innan man skulle ta om den, men senare när man gör en dans upp mot 4 min och ska hålla igång under den tiden blir jag både trött och andfådd. Då tränar jag konitionen för då måste lungorna ta in mer syre tillmusklerna så att jag orkar att vara igång. Och det är inte bara att man ska röra sig, det ska se snyggt ut också!
Alltså gick träningen bra och jag tycker också att det går lättare att träna när jag tycker att saker är kul. Jag blir också motiverad när jag känner att jag har mer att ge, när jag lär mig något nytt eller när jag känner att jag blir starkare. Jag har märkt att jag måste äta kvällsmaten innan jag åker iväg och tränar på kvällen, för annars blir jag så trött och jätte hungrig när jag kommer hem.
torsdag 30 augusti 2012
Kondition
På idrotten ska vi ha ett tema några veckor framöver som handlar om att öka sin kondition. Man ska springa en runda nu i början av temat och efter fyra veckor ska man springa rundan igen för att se om man blivit bättre. Jag ska också föra en träningsdagbok där jag skriver om mina träningar, hur det gick och varför det blev så. Förhoppningen är att jag ska öka min kondition under dessa veckor.
Denna gången sprang jag från skolan mot Alfa Laval och sedan runt om till 4H-gården och till stationen och tillbaka. Jag väljer att springa detta hållet för jag tycker att det är lättare när man är trött och har sprungit mer än halva att man ser slutmålet eftersom att man har en raksträcka framför sig.
När jag började springa idag så satte jag upp ett litet mål att jag skulle springa hela vägen till 4H-gården utan att börja gå emellan. När jag hade kommit en bra bit innan Alfa Laval började jag springa lättare och det blev inte lika jobbigt. Jag kunde andas bättre och jag fick in ett flyt som jag sedan hade till 4H-gården. Andra gånger som jag har sprungit samma runda har jag ofta gett upp och börjat gå innan jag fått in flytet för att jag har tyckt att det blivit för tungt och jobbigt.
Senare när jag kommit fram till 4H kände jag att jag kunde springa lite till så jag pressade mig själv och sprang ytterligare ca 70 m. Efter det körde jag med lite kortare intervaller, som att gå till en speciell punkt och sedan springa till en annan. Jag använde också lyktstolparna för att ha ett avstånd där jag skulle vila och sedan springa t.ex springa avståndet mellan tre stolpar och sedan gå en.
Min tid när jag sprang rundan blev 18.40 minuter. Eftersom att jag inte tagit tiden innan så kan jag inte riktigt avgöra om tiden är bra, men de kändes väldigt bra att jag orkade springa så långt utan att stanna. Jag tror också att det var bra att jag hade satt upp en plats som jag skulle springa till, för då orkade jag lite längre. Jag tycker att det fungerar bra att ha en milstolpe i sin runda som man strävar efter och när man kommit dit sätter man upp en ny sådan plats.
Efter fyra veckor tror jag att jag kommer att orka mer, eftersom att jag ska träna min kondition. Jag känner inte för att pressa tiden utan jag ska försöka att springa lättare, alltså att det inte ska vara lika tungt och jobbigt, t.ex när man sprungit i två minuter. Jag vill också kunna springa lite mer på slutet för jag tyckte att jag gick lite för mycket när jag bara hade några hundra meter kvar. Det var nog så att jag hade orkat om jag bara hade kommit igång och springa, men jag tror att jag intalade mig själv att jag inte orkade mer, alltså tror jag det sitter mycket i huvudet, om man orkar kämpa lite till eller inte. Jag tror också att det kan vara möjligt att jag efter fyra veckor kommer att orka springa en bit längre i början utan upphåll. Kanske blir det bara 50 meter till, men jag tror att det är bra att man pressar sig själv lite extra, även om det endast är lite till.
För att uppnå mitt mål ska träna ganska länge i sträck så att jag hinner bli trött och då kan öva på att ge de sista när jag blir trött. Det kan också vara bra att spela en lagsport där man är aktiv hela tiden typ ultimate frisbee. Jag tror också att det är bra om jag kan springa samma runda eller kortare någon gång på lektionen för att se hur mycket jag har kvar att jobba på. Jag ska satsa mycket på mina dansträningar så att de träningarna också gör nytta för min kondition. Längre in på terminen kommer kombinationerna vara långa och då blir det att jag dansar utan stopp i drygt 3 min. Om jag tänker på mitt mål medan jag tränar, både på idrotten och på dansen kanske jag blir mer motiverad.
Denna gången sprang jag från skolan mot Alfa Laval och sedan runt om till 4H-gården och till stationen och tillbaka. Jag väljer att springa detta hållet för jag tycker att det är lättare när man är trött och har sprungit mer än halva att man ser slutmålet eftersom att man har en raksträcka framför sig.
När jag började springa idag så satte jag upp ett litet mål att jag skulle springa hela vägen till 4H-gården utan att börja gå emellan. När jag hade kommit en bra bit innan Alfa Laval började jag springa lättare och det blev inte lika jobbigt. Jag kunde andas bättre och jag fick in ett flyt som jag sedan hade till 4H-gården. Andra gånger som jag har sprungit samma runda har jag ofta gett upp och börjat gå innan jag fått in flytet för att jag har tyckt att det blivit för tungt och jobbigt.
Senare när jag kommit fram till 4H kände jag att jag kunde springa lite till så jag pressade mig själv och sprang ytterligare ca 70 m. Efter det körde jag med lite kortare intervaller, som att gå till en speciell punkt och sedan springa till en annan. Jag använde också lyktstolparna för att ha ett avstånd där jag skulle vila och sedan springa t.ex springa avståndet mellan tre stolpar och sedan gå en.
Min tid när jag sprang rundan blev 18.40 minuter. Eftersom att jag inte tagit tiden innan så kan jag inte riktigt avgöra om tiden är bra, men de kändes väldigt bra att jag orkade springa så långt utan att stanna. Jag tror också att det var bra att jag hade satt upp en plats som jag skulle springa till, för då orkade jag lite längre. Jag tycker att det fungerar bra att ha en milstolpe i sin runda som man strävar efter och när man kommit dit sätter man upp en ny sådan plats.
Efter fyra veckor tror jag att jag kommer att orka mer, eftersom att jag ska träna min kondition. Jag känner inte för att pressa tiden utan jag ska försöka att springa lättare, alltså att det inte ska vara lika tungt och jobbigt, t.ex när man sprungit i två minuter. Jag vill också kunna springa lite mer på slutet för jag tyckte att jag gick lite för mycket när jag bara hade några hundra meter kvar. Det var nog så att jag hade orkat om jag bara hade kommit igång och springa, men jag tror att jag intalade mig själv att jag inte orkade mer, alltså tror jag det sitter mycket i huvudet, om man orkar kämpa lite till eller inte. Jag tror också att det kan vara möjligt att jag efter fyra veckor kommer att orka springa en bit längre i början utan upphåll. Kanske blir det bara 50 meter till, men jag tror att det är bra att man pressar sig själv lite extra, även om det endast är lite till.
För att uppnå mitt mål ska träna ganska länge i sträck så att jag hinner bli trött och då kan öva på att ge de sista när jag blir trött. Det kan också vara bra att spela en lagsport där man är aktiv hela tiden typ ultimate frisbee. Jag tror också att det är bra om jag kan springa samma runda eller kortare någon gång på lektionen för att se hur mycket jag har kvar att jobba på. Jag ska satsa mycket på mina dansträningar så att de träningarna också gör nytta för min kondition. Längre in på terminen kommer kombinationerna vara långa och då blir det att jag dansar utan stopp i drygt 3 min. Om jag tänker på mitt mål medan jag tränar, både på idrotten och på dansen kanske jag blir mer motiverad.
onsdag 29 augusti 2012
Blodet i kroppen
Vi gjorde några små laborationer, för att se mer av blodet fungerar i kroppen.
En av de var att vi skulle se venerna i armen, och förstå hur de syrefattiga blodet går tillbaka till hjärtat.
Vi lät handen hänga ner från kroppen i en minut för att blodet skulle rinna ner och för att det inte skulle rinna tillbaka så lätt så knöt vi ett band över armvecket. Då såg man tydligt de blåa venerna och när man kände på de kände man de små klaffarna som finns i venerna så att inte blodet ska rinna tillbaka eftersom det inte har någon kraft.
Venerna kändes som små hack och de gjorde verkligen att man förstod hur blodet transporterades tillbaka. Blodet i venerna hjälps framåt av muskler som ligger nära, så när man spände armen gick blodet snabbare och framträdde tydligare.
När jag provade att klämma åt en ven i handleden såg jag hur blodet fastnade eftersom att de inte kom vidare, men på den andra sidan tömdes venen på blod för där fortsatte det upp till hjärtat. När jag släppte kunde jag se hur blodet började rinna igen och hur venen åter blev blå.
När vi andas ut så är det koldioxid och vattenånga som vi andas ut. Koldioxiden bilas av de använda syret i musklerna och förs sedan tillbaka till lungorna med blodet. För att se tydligare att vi andas ut det, så gjorde vi en lite laboration där vi skulle blåsa luft ner i kalkvatten. Förhoppningen var att kalkvattnet skulle bli grumligt och vitt av koldioxiden. Vi använde ett sugrör när vi blåste ner i bägaren. När vi hade blåst ut koldioxiden i vattnet så hände det en kemisk reaktion. När CaO (kalk) möter CO2 (koldioxid) bildas ett nytt ämne som heter CaCO3. Detta ämne framstår som vitt i vatten.
Vi tittade på en model av hjärtat där man såg aortan och de olika kamrarna. De syrefattiga blodet kommer först in i höger förmak, sedan vidare till lungartären där blodet åker upp till lungorna och fulls på med syre från lungblåsorna. Lungblåsornas väggar är så tunna, så syret kan komma in i blodet och koldioxiden ut i lungorna. Blodet fortsätter sedan tillbaka till hjärtat och in i vänster förmak hjärtat. Detta kallas det lilla kretsloppet.
Det stora kretsloppet börjar när blodet är syrerikt och det pumpas vidare från vänster förmak till aortan. Blodet åker genom artärer och kapillärer ut till musklerna och lämnar syret och hämtar koldioxiden. Till sist kommer blodet tillbaka till hjärtat och höger förmak. Då börjar det lilla kretsloppet igen.
Vi använde stetoscope för att lyssna på lungorna och hjärtat. Det hördes tydligt och klart att hjärtat jobbade. Det man egentligen hör som hjärtslag är när segelklaffarna inne i hjärtat stängs. Detta hörs som ett lite längre och dovare ljud. Det kortare och hårdare som hörs efter uppstår när fickklaffarna stängs. Klaffarna i hjärtat ser till att blodet går i rätt riktning, alltså har de samma uppgift som klaffarna i venerna.
Man hörde också lungorna om man placerade stetoscopet på ryggen. Då hörde man hur lungorna fylldes med syre och hur de sedan tömdes när man andades ut. Det svischande ljud lät som en vind.
När man mäter sin vitalkapacitet använder man en spirometer. Man blåser ut i ett munstycke och spirrometern mäter hur mycket luft man blåste ut. Jag har en vital kapacitet på nästan exakt 3000 ml. Ju större vitalkapacitet man har desto bättre kondition har man. Då behöver man inte andas lika ofta för då får man in mer syre i varje andetag. Genom att träna sina lungor kan man göra så att de kan ta in mer syre. Då blir de röda blodkropparna i blodet fler och kan ta upp syret bättre. Men vitalkapaciteten beror inte bara på hur vältränad man är, utan längden måste man också räkna in. De som är längre har ofta större vitalkapacitet.
En av de var att vi skulle se venerna i armen, och förstå hur de syrefattiga blodet går tillbaka till hjärtat.
Vi lät handen hänga ner från kroppen i en minut för att blodet skulle rinna ner och för att det inte skulle rinna tillbaka så lätt så knöt vi ett band över armvecket. Då såg man tydligt de blåa venerna och när man kände på de kände man de små klaffarna som finns i venerna så att inte blodet ska rinna tillbaka eftersom det inte har någon kraft.
Venerna kändes som små hack och de gjorde verkligen att man förstod hur blodet transporterades tillbaka. Blodet i venerna hjälps framåt av muskler som ligger nära, så när man spände armen gick blodet snabbare och framträdde tydligare.
När jag provade att klämma åt en ven i handleden såg jag hur blodet fastnade eftersom att de inte kom vidare, men på den andra sidan tömdes venen på blod för där fortsatte det upp till hjärtat. När jag släppte kunde jag se hur blodet började rinna igen och hur venen åter blev blå.
När vi andas ut så är det koldioxid och vattenånga som vi andas ut. Koldioxiden bilas av de använda syret i musklerna och förs sedan tillbaka till lungorna med blodet. För att se tydligare att vi andas ut det, så gjorde vi en lite laboration där vi skulle blåsa luft ner i kalkvatten. Förhoppningen var att kalkvattnet skulle bli grumligt och vitt av koldioxiden. Vi använde ett sugrör när vi blåste ner i bägaren. När vi hade blåst ut koldioxiden i vattnet så hände det en kemisk reaktion. När CaO (kalk) möter CO2 (koldioxid) bildas ett nytt ämne som heter CaCO3. Detta ämne framstår som vitt i vatten.
Vi tittade på en model av hjärtat där man såg aortan och de olika kamrarna. De syrefattiga blodet kommer först in i höger förmak, sedan vidare till lungartären där blodet åker upp till lungorna och fulls på med syre från lungblåsorna. Lungblåsornas väggar är så tunna, så syret kan komma in i blodet och koldioxiden ut i lungorna. Blodet fortsätter sedan tillbaka till hjärtat och in i vänster förmak hjärtat. Detta kallas det lilla kretsloppet.
Det stora kretsloppet börjar när blodet är syrerikt och det pumpas vidare från vänster förmak till aortan. Blodet åker genom artärer och kapillärer ut till musklerna och lämnar syret och hämtar koldioxiden. Till sist kommer blodet tillbaka till hjärtat och höger förmak. Då börjar det lilla kretsloppet igen.
Vi använde stetoscope för att lyssna på lungorna och hjärtat. Det hördes tydligt och klart att hjärtat jobbade. Det man egentligen hör som hjärtslag är när segelklaffarna inne i hjärtat stängs. Detta hörs som ett lite längre och dovare ljud. Det kortare och hårdare som hörs efter uppstår när fickklaffarna stängs. Klaffarna i hjärtat ser till att blodet går i rätt riktning, alltså har de samma uppgift som klaffarna i venerna.
Man hörde också lungorna om man placerade stetoscopet på ryggen. Då hörde man hur lungorna fylldes med syre och hur de sedan tömdes när man andades ut. Det svischande ljud lät som en vind.
När man mäter sin vitalkapacitet använder man en spirometer. Man blåser ut i ett munstycke och spirrometern mäter hur mycket luft man blåste ut. Jag har en vital kapacitet på nästan exakt 3000 ml. Ju större vitalkapacitet man har desto bättre kondition har man. Då behöver man inte andas lika ofta för då får man in mer syre i varje andetag. Genom att träna sina lungor kan man göra så att de kan ta in mer syre. Då blir de röda blodkropparna i blodet fler och kan ta upp syret bättre. Men vitalkapaciteten beror inte bara på hur vältränad man är, utan längden måste man också räkna in. De som är längre har ofta större vitalkapacitet.
tisdag 28 augusti 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)