Blodet i kroppen

Vi gjorde några små laborationer, för att se mer av blodet fungerar i kroppen.

En av de var att vi skulle se venerna i armen, och förstå hur de syrefattiga blodet går tillbaka till hjärtat.

Vi lät handen hänga ner från kroppen i en minut för att blodet skulle rinna ner och för att det inte skulle rinna tillbaka så lätt så knöt vi ett band över armvecket. Då såg man tydligt de blåa venerna och när man kände på de kände man de små klaffarna som finns i venerna så att inte blodet ska rinna tillbaka eftersom det inte har någon kraft.

Venerna kändes som små hack och de gjorde verkligen att man förstod hur blodet transporterades tillbaka. Blodet i venerna hjälps framåt av muskler som ligger nära, så när man spände armen gick blodet snabbare och framträdde tydligare.

När jag provade att klämma åt en ven i handleden såg jag hur blodet fastnade eftersom att de inte kom vidare, men på den andra sidan tömdes venen på blod för där fortsatte det upp till hjärtat. När jag släppte kunde jag se hur blodet började rinna igen och hur venen åter blev blå.

När vi andas ut så är det koldioxid och vattenånga som vi andas ut. Koldioxiden bilas av de använda syret i musklerna och förs sedan tillbaka till lungorna med blodet. För att se tydligare att vi andas ut det, så gjorde vi en lite laboration där vi skulle blåsa luft ner i kalkvatten. Förhoppningen var att kalkvattnet skulle bli grumligt och vitt av koldioxiden. Vi använde ett sugrör när vi blåste ner i bägaren. När vi hade blåst ut koldioxiden i vattnet så hände det en kemisk reaktion. När CaO (kalk) möter CO2 (koldioxid) bildas ett nytt ämne som heter CaCO3. Detta ämne framstår som vitt i vatten.

Vi tittade på en model av hjärtat där man såg aortan och de olika kamrarna. De syrefattiga blodet kommer först in i höger förmak, sedan vidare till lungartären där blodet åker upp till lungorna och fulls på med syre från lungblåsorna. Lungblåsornas väggar är så tunna, så syret kan komma in i blodet och koldioxiden ut i lungorna. Blodet fortsätter sedan tillbaka till hjärtat och in i vänster förmak hjärtat. Detta kallas det lilla kretsloppet.

Det stora kretsloppet börjar när blodet är syrerikt och det pumpas vidare från vänster förmak till aortan. Blodet åker genom artärer och kapillärer ut till musklerna och lämnar syret och hämtar koldioxiden. Till sist kommer blodet tillbaka till hjärtat och höger förmak. Då börjar det lilla kretsloppet igen.

Vi använde stetoscope för att lyssna på lungorna och hjärtat. Det hördes tydligt och klart att hjärtat jobbade. Det man egentligen hör som hjärtslag är när segelklaffarna inne i hjärtat stängs. Detta hörs som ett lite längre och dovare ljud. Det kortare och hårdare som hörs efter uppstår när fickklaffarna stängs. Klaffarna i hjärtat ser till att blodet går i rätt riktning, alltså har de samma uppgift som klaffarna i venerna.

Man hörde också lungorna om man placerade stetoscopet på ryggen. Då hörde man hur lungorna fylldes med syre och hur de sedan tömdes när man andades ut. Det svischande ljud lät som en vind.

När man mäter sin vitalkapacitet använder man en spirometer. Man blåser ut i ett munstycke och spirrometern mäter hur mycket luft man blåste ut. Jag har en vital kapacitet på nästan exakt 3000 ml. Ju större vitalkapacitet man har desto bättre kondition har man. Då behöver man inte andas lika ofta för då får man in mer syre i varje andetag. Genom att träna sina lungor kan man göra så att de kan ta in mer syre. Då blir de röda blodkropparna i blodet fler och kan ta upp syret bättre. Men vitalkapaciteten beror inte bara på hur vältränad man är, utan längden måste man också räkna in. De som är längre har ofta större vitalkapacitet.