tisdag 22 oktober 2013

Drömmar!

- Vad vill du bli när du blir stor?
Den frågan har jag fått så många gånger att mitt svar känns mindre och mindre trovärdigt. De drömmar som jag en gång drömde har jag låst in längst in i mig eftersom jag är för rädd för att tro på mig själv. Från där jag står nu ser mitt mål så litet ut och just därför blir det så jobbigt att lita på min dröm, lita på min framtid. Därför har jag skapat en plan. En plan över hur mitt liv ska utvecklas och över hur jag vill bli. Jag vill lyckas med det jag gör, jag vill vara omtänksam, jag vill vara lycklig, snygg och social! Observera att dessa bara är krav och inte en dröm. Jag läste en gång ett citat som sa; Är en dröm en lögn om den inte bli sann? För mig träffar den meningen rakt in i mitt samvete. Det finns bara tvivel och krav i min plan eftersom jag inte vågar lita på min den full ut. Jag intalar mig själv att min plan håller mig fokuserad till min realistiska kapacitet men under ytan bubblar jag av ångest. Vad händer om jag inte lyckas? Jag tror att man inte vågar dela med sig av sin dröm eller lita på sin plan för ett man ser sig själv som sämre än vad man är. Under en diskussion i skolan kom jag också fram till att dina drömmar formas av den du är idag, och den du är idag har formats av ditt förflutna. Ens förutsättningar är en stor del av vad man tillåter sig att drömma om. Därför blir från om vad man vill bli i framtiden eller om vad man drömmer om väldigt personlig då den speglar hur man ser sig själv och vad man ser som realistiskt. Jag brukar tänka att min framtid avgörs av mina val idag och den tanken skrämmer mig mer än något annat. I denna stund skriver jag orden i nästa kapitel i en bok som inte ens har börjat. Rädslan att misslyckas färgar mina krav i min plan och det är därför jag inte vågar hoppas. Det är därför jag inte vågar drömma. För vissa kan drömmen ge hopp om framtiden där misslyckande fyller ens tillvaro, men vad blir svaret på ens dröm när man är orolig att drömmen kommer fyllas med misslyckande? Jag vill tro att planer är bra. Att det hjälper till att skapa ordning men livet är trots allt oförutsägbart av en mening. Att spika upp sig på ett mål kan gör en så självkritisk. Nästa gång någon frågar vad jag vill bli ska jag svara:
- Jag vill bli mig själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar