So- Lag och rätt

Detta är ett svar till frågorna om Lag och rätt!


 Om polisen misstänker en person för att brott kan polisen gripa personen. Sedan måste en åklagare få reda på det, det är sedan en åklagare som beslutar om den gripne ska anhållas. En misstänkt får bara sitta gripen i tolv timmar. Om inte åklagaren har tagit ett beslut då blir personen släppt. Men om åklagaren tror att den gripne är skäligen misstänkt beslutar han/hon om anhållan.
En misstänkt kan sitta anhållen i fyra dagar där han/hon sitter inlåst. Om personen ska hållas inlåst ytterligare måste personen häktas. Det beslutet tar domstolen och polisen eller åklagaren kan inte avgöra det. Det är alltså inte myndigheterna som beslutar om häktning, för det skulle kunna bli så att den makten missbrukas.
I Sverige har vi regler om hur länge någon kan sitta inlåst; om polisen eller åklagaren inte har tillräckliga bevis släpps den misstänkte. Domstolen beslutar bara om häktning om straffet till bottet som personen misstänks för kan ge minst två års fängelse, eller om personen kan göra förundersökningen svårare. Det kan vara att förstöra bevis eller att fly utomlands.
Under tiden som den misstänkte sitter anhållen eller häktad pågår en förundersökning av polisen. Det betyder att de samlar alla bevis och fakta om brottet och om den misstänkte. Förundersökningen måste alltid göras grundligt eftersom den är det som ska hjälpa åklagaren att visa den tilltalade skyldig. Domstolen utgår alltid utifrån att den misstänkte är oskyldig. Om förundersökningen tar lång tid, mer än två veckor som är det vanligaste, får åklagaren ansöka om att personen ska sitta ytterligare häktad, omhäktning. Men eftersom den misstänkte sitter inlåst utan att vara dömd måste åklagaren hela tiden motivera varför det är så. Ingen får sitta inlåst för länge utan bevis och ordentliga skäl.
När förundersökningen är avslutad får den misstänkte som är häktad eller på fri fot, en stämning till rättegång. En rättegång följer strikta regler om att den misstänkte ska ha rätt att yttra sig. Det allra flesta brott avgörs i tingsrätten. Det är många personer inblandade vid en rättegång. Det är fyra stycken som ska döma, de kallas rätten. En av de är en utbildad jurist och de andra tre kallas nämndemän. Vid grövre brott som kan ge mer än fyra års fängelse finns det fyra nämndemän. Under rättegången läggs alla bevis fram. Rätten har inte rätt att döma utifrån något annat an de som berättas i förundersökningen.
Rättegången ska föras av samma domare och ska var så kort som möjligt. När åklagaren har sagt sitt är det den misstänktes tur att svara på frågor och berätta sin version av historien. Detta görs oftast av en försvars advokat. Finns det några vittnen kallas de in vid denna tidpunkten i en rättegång, huvudförhandling. Vittnet måste säga en sed innan han/hon vittnar. Att ljuga inför domstol kan ge upp till fyra års fängelse och kallas mened.
”Jag, XX, lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”
Domaren och nämndemännen drar sig nu tillbaka för att besluta om vilken dom eller om den tilltalade blir friad. Om det är delade åsikter röstar man, domaren har den avgörande rösten om det är lika.