In the calm quarter around Nine Mornington Place the commotion has been maximum the last few days. Police cars, doctors, journalists, curious Londoners, and most of all, dossers have been seen around there. The streets has been filled by stinking dossers in worn clothes. Around the place of crime there has been well payed workers to beg from in the quarter and that’s the reason all the dossers has been gathered around the flat. You might think they have no guts at all to show up at these circumstances but the truth is that they have no chose. The poor ones have only seen fuss as an opportunity to earn some coppers.
The seven corpses that was found in a former soldiers basement was identified as dossers from London. The lack of family members did the progress for the police very difficult since no one was missing the dossers. When I asked a police man who sent in the tips of the flat he wouldn’t tell me, but I could tell he didn’t know. So I thought I would find out my self The unknown shouldn’t be to hard to find. I started looking for this hero. In my mind I pictured a handsome man in his early 40‘s with a black coat and shiny boots. But there was no hero like that to be found. I later found the real hero being much more interesting then a happy worries less man.
The man, or shall I say boy, who send the cops to the flat was paralyzed of fear when he was caught by me and my photographer on a pizzeria in the ruff parts of London just an hour after the police arrived to the flat. We asked him why he left so quickly but he answered that he didn’t want any interview, and any less any pictures to be taken. Later on he became a little more relaxed and I read him like a book. Believe it or not, he was as poor and homeless as the queen is rich. He was a dosser, just like the one that was found dead in the flat. From the judge of his face there was more burdens then being homeless. He went to the flat were the corps was found to look for his lost friend how had vanished some weeks before. To his dismay his friend was found dead in the basement of the flat of crime.
The strange happenings in the flat in Nine Mornington Place weren’t enough to make the Londoners open there eyes to the poor and miserable ones. Still people are passing by the homeless on the streets without a notice. I cannot more then wonder in which direction England is going if we are starting to kill each other for their miserably. In my opinion it isn’t the homeless fault their are being homeless and poor. They are just a concrete result of the society’s way of ignoring some problems and shut some people out. Next time you pass a dosser in worn clothes on the street don’t look away. Meet his eyes. They are the victims and they need help instead of week people who doesn’t stand up for them. A job, or at least some coppers, would fit them better.
And you out there who think the homeless only buy drugs for the money you donate you are probably right. They just don’t get enough money to keep the hunger away, something the drugs is pretty god at.
Skolämnen
torsdag 30 maj 2013
onsdag 29 maj 2013
Kanellbullar
Efter
att jag prisberäknade kostnaderna för att baka kanelbullar kunde jag
jämföra priset med köpta kanelbullar från ICA. I tabellen nedan syns
jämförelsen.
Detta
talar då för att man ska gör egna bullar eftersom att man sparar några
kronor. I längden kan det dock bli ganska mycket pengar om man gillar
kanelbullar. Att baka kan vara ett bra alternativ för någon med låg
inkomst eller för någon som har mycket tid, så som arbetslösa eller
pensionärer.
Men
samtidigt kan jag förstå att någon som är stressad eller inte har tid
att stå i köket i närmare en och en halv timme väljer att köpa frysta
bullar. Tiden som läggs på bakningen kan istället läggas på andra saker,
till exempel jobb. Då kan man tjäna mer pengar, antagligen mer pengar
än vad som skiljer köpta och hembakade bulla åt. Ur ett effektivitets
och ekonomiskt perspektiv är det därför bättre att köpa bullar för dem.
Bakningen
i sig ger inte bara kanelbullarna utan det är också ett sätt att
slappna av på eller umgås. Vid bakning kan man ha trevligt, lära sig av
varandra eller följa en tradition. Det är också kul om man bakar
tillsammans att skapa någonting och se hur det utvecklas. Köper man
färdiga bullar blir det bara en fika av bullen, men om man själv skapar
den symboliserar den mycket mer så som gemenskap, kreativitet och
utveckling. Om man bakar något kan det kännas lite mer festligt än att
köpa färdiga. Lika så om man bjuder på bakade bullar framstår man som
lite mer omtänksam och blir bemött med tacksamhet eftersom man har tagit
sig tid att baka. Det är något som är svårt att räkna in på samma sätt i
en jämförelse som denna men i ett resonemang kan det vara en fördel med
att baka bullar själv. Det är något som jag tycker att man missar om
man väljer att köpa färdigbakade bullar. Det är med andra ord mer
socialt att baka tillsammans med någon än att köpa färdiga bullar.
Från tabellen och min jämförelser kan jag också se hur mycket mer fett det finns i bullar som man bakar själv. Dessutom var över 80% av fettet i ICA’s bullar omättat, i jämförelse med 100% mättat fett i hembakade. ICA har använt rapsolja i receptet vilket är nyttigare då det är enkelomättat, och jag använde uteslutande margarin i mina, mättat fett. Det är dåligt med mättat fett för kroppen i för stora mängder och eftersom det sätter sig som fetreserv runt inre organ om man inte förbränner det direkt. Eftersom bullarna inte innehåller några långsamma kolhydrater kommer man att känna sig hungrig snabbt och fettet kommer inte hinna förbrännas innan man äter mer för att bli mätt.
Fett
i för stor mängd kan leda till igentäppta blodkärl, vilket ger större
risk för hjärt och kärlsjukdomar, men också att man blir
större/överviktig.
I dagens samhälle är kropp och hälsa ett ständigt
aktuellt ämne och man blir hela tiden påmind om hur man ser ut och hur
man borde se ut. Det är till exempel inte ”inne” att vara lite rundare.
Man får högre status om man tränar och äter rätt men för 300 år sedan
var kroppsidealet helt annorlunda. Då symboliserade man välfärd och
rikedom om man var lite rundare då man hade mer mat och man behövde
inte jobba hårt.
Detta
är så klart ett väldigt långt resonemang om hur hembakade bullar skulle
kunna påverka en socialt, men i längden är det mycket möjligt att det
inte bidrar till en hållbar social utveckling om man går emot vad som
anses vara nyttigt och ordentligt.
Vid
tillagningen av kanelbullarna på ICA har det enligt mina beräkningar
förbrukats en tredjedel så lite energi som om man bakar de själv. Om jag
bakar bullar hemma så tar det ungefär 20 minuter att värma upp spisen
och gräddningen sker på endast tio minuter, vilket kan sammanfattas med
att jag bara använder en tredjedel av energin som förbrukas vid
värmingen av ugnen. På en stor industri behövs bara ugnarna värmas upp
en gång per dag och fler bullar kan bakas utan att mer energi förbrukas
per bulle. Den fösta bullen behöver lika mycket energi som bullar som är
bakade hemma men resten av bullarna på fabriken den dagen behöver bara
en tredje del så mycket energi när de bakas eftersom ugnen redan är
varm.
Energin
som behövs för att värma upp ugnar/hushållsapparater kommer till
största delen från vattenkraftverk eller kärnkraftverk. Vid
förbränningen av elen släpps det ut koldioxid som skadar vårt ozonlager
som i sin tur släpper igenom för mycket solljus, där ibland
UV-strålning, som höjder temperaturen på jorden. Detta leder till att
odlingar dör ut och mat blir svårare att produceras på vissa ställen. Om
det inte finns tillräckligt med mat är det stor risk att folk får
svälta, och de länder som är rikare får betala mer för att köpa in varor
om det är brist på dem. För att få fram ny odlingsbar mark som inte är
förstörd av solen är det många som hugger ner skogar. Skogarna i sig
fungerar som jordens lungor och behövs för att rena luften och ge oss
syre. Den höjda temperaturen på jorden gör också att isar smälter och
vattennivåerna höjs och grundvattnet kommer i obalans eftersom det blir
för mycket sötvatten i vattnet.
Enligt
ICA är det dock inte tillagningen, eller transporterna, som bidrar till
en negativ miljöpåverkan. Mest miljöpåverkan blir det vid butikerna där
lampor är tända länge, värme skåp ska hållas varma och charkvaror i
lagom temperatur. Ett av de kritiska ställena är också frysarna som
ständigt ska vara igång för att maten ska vara fryst och behålla kylan
så länge som möjligt. Därför finns det en nackdel med att köpa färdiga
bullar sett från miljöperspektiv. Frysarna drar mycket energi och
bullarna kan ligga där i några dagar innan de köps. Sedan ska de
antagligen ligga i någon annans frys i några veckor. På samma sätt
behöver frysarna energi och släpper ut koldioxid i luften vilket
påverkar miljön mycket negativt. Om man ska ta hänsyn till förvaringen
av bullarna är det alltså bättre att baka dem själva.
Totalt
sätt väger fördelarna över för att baka kanelbullar själv. Även om det
är nyttigare att köpa demför själva kroppen så tycker jag det är okej
att äta en onyttig kanelbulle någon gång då och då. Om jag inte vill äta
något sött och fett borde jag inte ens baka/köpa dem. Syftet med
kanelbullar är just att äta något extra gott. Dessutom ger som jag
nämnde innan, bakning en gemenskap som jag tycker är viktig för det
sociala. De få kronor som skiljer talar också för att hembakade är ett
bar alternativ till att köpa.
tisdag 28 maj 2013
Fett, Stärkelse, Protein
Test för fett görs genom att droppa de man vill testa på ett filterpapper. För att se en tydlig skillnad om det finns fett i ämnet eller inte droppar jag H2O på ett annat filterpapper för att kunna jämföra. Om det finns fett i det testade ämnet kommer filterpappret att bli genomskinligt och fettet kommer inte torka bort utan där kommer det bli en fettfläck. Det andra pappret där jag testat H2O kommer att bli grumligt och torka snabbt.
Test för stärkelse görs genom att droppa en droppe jod vätskan/ämnet (maten) man vill testa. Det går också bra att droppa jod direkt på en matbit. Om det finns protein i det blir det direkt mörk blått/lila. Är det inte stärkelse i kommer det inte att ändra färg, eller möjligt vis bli lite gult.
Test för protein görs genom att använda ung. 10 droppar NaOH, lite vatten H2O, sju droppar CuSO4 och ämnet man vill testa. Det bli enklast om man har det i vätskeorm. Blir det ljust lila finns det protein i ämnet men blir det negativ resultat blir det bara lite ljust, genomskinligt blått.
Test för stärkelse görs genom att droppa en droppe jod vätskan/ämnet (maten) man vill testa. Det går också bra att droppa jod direkt på en matbit. Om det finns protein i det blir det direkt mörk blått/lila. Är det inte stärkelse i kommer det inte att ändra färg, eller möjligt vis bli lite gult.
Test för protein görs genom att använda ung. 10 droppar NaOH, lite vatten H2O, sju droppar CuSO4 och ämnet man vill testa. Det bli enklast om man har det i vätskeorm. Blir det ljust lila finns det protein i ämnet men blir det negativ resultat blir det bara lite ljust, genomskinligt blått.
måndag 27 maj 2013
Trommers prov
Syftet med denna laboration var att se vilka sockerarter som är enkla, monosackarider.
För att göra detta blandade vi H2O, en tesked av en sockerart, sju droppar NaOH och sju droppar CuSO4. Detta blev en vätska som vi värmde i ett vattenbad.
Sockerarterna vi använde var maltos, laktos, sackaros och glukos.
Resultat enligt bilden.
Man kan då konstatera att de två första och den sista sockerarten har någonting gemensamt eftersom de ändrade färg mycket snabbare än den tredje. Det som skiljer den tredje (sackaros) från de andra är att det är en sammansatt sockerart, disakarid. Det tar längre tid för en disakarid att brytas ner eftersom bindningarna måste klippas sönder kemiskt. De tre som ändra färg direkt var enkla sockerarter, maltos, laktos och glukos.
onsdag 22 maj 2013
Savannens härskare
- Titta, en död lejonunge! ropar Timon.
- Död, nej Timon. Jag tror att han lever, svarar Pumba osäkert och puffar till lejonungen.
- Va! Men herregud! Spring Pumba spring!
- Men Timon, han är ju så liten också söt. Ett litet lejon kan väl inte vara farligt, gnäller Pumba.
- Denna lilla polaren kanske verkar oskyldig nu men han kommer att växa och attackera oss. Se så, spring för dit liv nu Pumba. Spring för mitt med! gastar Timon.
- Men han kan ju växa upp på vår sida och beskydda oss, försöker Pumba med en svag röst.
- Det var det dummaste jag har hört! ryter Timon.
- Du förstår inte sådant här, kompis... eller vänta, jag fick just en idé, en strålande idé. När han växer upp kommer han att vara på vår sida! det är ju aldrig fel med ett lejon som beskyddar en.
Pumba suckar tungt.
- Vad skulle du göra utan mig och mina idéer, skryter Timon och skuttar iväg och lämnar Pumba att flytta lejonungen till skuggan.
Jag skattar sorgset åt Pumba. Han är det tjocka vårtsvinet som inte alls passar in i savannens tuffa värld. Han är klumpig, ful och tafatt, eller det är i alla fall vad någon annan har fått honom att gå under. Efter varje kommentar någon ger, krymper han in i en skugga som inte är hans. Istället för att skina med sin egen glans finns det någon där som trycker ner honom.
Jag vet att livet inte är en disneyfilm, då dagen inte alltid slutar med en pampig musikallåt, men jag vet att en disneyfilm speglar livet. I de färgsprakande filmerna finns alla karaktärer med som man stöter på i livet: den osäkra huvudpersonen, den starka medhjälparen, den oroliga föräldern och den kaxiga fienden. Den sistnämnda är i Lejonkungen förklädd till en liten söt surikat, men med skarpa ögen ser jag ändå vad som finns bakom hans skratt och självsäkerhet. Han är en härskare som vet precis var hans offer finns. Idéstöld, avvisande av kontakt och förlöjligande är går alla under namnet Mr. Härskarteknik som är en av hans tre osynliga kompanjoner, redo att rycka in när han behöver en boost av självförtroende.
Jag har själv minns första veckorna, eller kanske månaderna, i den nya klassen i sjuan då jag kände mig precis som Pumba. Alla ville vinna respekt och visa sig lika starka som ett lejon. Varje dag fanns det en person som förminskade mig genom att prata om ämnen som inte berörde mig, inte svarade när jag frågade, himlade men ögonen eller fnös åt mina förslag. Med andra ord fanns det dem som tjänade under Timon härskarteknik och använde språket som ett maktsätt. De osynliga och farligaste kompanjoner som personen använda var Mr.Härskarteknik, agent Kroppsspråk och Miss Samtalsämne. Med hjälp av dessa tre rackare var det lätt för personen att känna sig bättre genom att kränka mig och jag kände mig som en vilsen Pumba.
I en passiv härskarteknik är det svårt att bryta sig loss då det inte finns något att säga till om. Vad ska man säga till någon som försöker härska över en då de svarar mycket kortfattat eller tar någons idéer ur dennes mun och fnyser åt dem?
- Hej, ursäkta, kan du sluta vara tyst? Det är så fruktansvärt lite oväsen runt dig. Det stör mig.
Eller:
- Det vore så mycket trevligare om du inte andades och hostade samtidigt. Glöm heller inte att inte kommentera min förslag eftersom jag har patent på dem.
Detta skulle vara mycket mer pinsamt för offret än att bara vara tyst och låta härskaren ta kontrollen. Den listiga surikaten vet att vårtsvinet inte kommer att säga så. Därför backar vårtsvinet in i skuggan av surikatens ljus.
När skuggan blir för stor vänjer man sig tillslut vid mörkret och man behöver inte ha kvar hoppet om att bli sedd och få lysa själv. Jag tror många faller in i en ond cirkel och därför kan härskartekniker fortsätta. Det är svårt att bryta sig fri från något som är osynligt och bara finns i rörelser och ord. Ibland ville jag nästan säga till den lilla surikaten framför mig att ta av sig den passiva klädnaden och visa mig en ordentlig förolämpning istället för att ställa sig i vägen för mig. Tystnaden var mycket mer kränkande än om någon hade vrålat som ett lejon.
Omedvetet eller ej finns det folk som använder härskartekniker för att framstå lite bättre än andra. Problemet är att de gör det på någon annans bekostnad. Istället för att lysa starkare själva släcker de någon annans ljus. På så sätt framstår de ändå bättre jämfört med offret. Jag har aldrig trot på dem som sa att ord bara kan säga en liten del av allt vad man vill förmedla men nu när jag har haft ögonen öppna på språkets makt börjar jag tro att det stämmer. Överallt, i filmer, i klassrummet, i partiledardebatter, ser jag hur folk använder kroppsspråk och ord som utesluter andra. Att välja ett samtalsämne som inte berör vissa markerar att de inte hör ihop med de andra då de inte kan delta. Lika så kan ett speciellt ord, att vända någon ryggen eller stjäla någons idé utesluta andra. Dessa saker kommer smygande som hungriga hyenor som är redo att se när någons ljus dör.
När jag smakar på ordet härskarteknik känner jag en sting av obehag och osäkerhet eftersom det är svårt att försvara sig mot andras behöv att självsäkerhet. Allt sker i smyg. Här finns inga gorillor som slåss, lejon som ryter eller noshörningar som stångas. Allt är tyst.
Detta är det som jag tror är den värsta surikaten på savannen, eller rättare sagt, den värsta fienden: den som är tyst men ändå vinner. Att vara passiv och se hur andra blir kränkta kan i detta fallet stärka vissa. Jag tycker att om man vill visa sig stark borde man göra något som lyfter en själv, inte göra andra kortare. Därför borde man se upp för språket och dess makt eftersom det är enkelt att använda för att utesluta andra. Alla har sin plats på savannen, men se till att det är du som har skapat din plats, ur både surikatens och vårtsvinents synvinkel.
- Död, nej Timon. Jag tror att han lever, svarar Pumba osäkert och puffar till lejonungen.
- Va! Men herregud! Spring Pumba spring!
- Men Timon, han är ju så liten också söt. Ett litet lejon kan väl inte vara farligt, gnäller Pumba.
- Denna lilla polaren kanske verkar oskyldig nu men han kommer att växa och attackera oss. Se så, spring för dit liv nu Pumba. Spring för mitt med! gastar Timon.
- Men han kan ju växa upp på vår sida och beskydda oss, försöker Pumba med en svag röst.
- Det var det dummaste jag har hört! ryter Timon.
- Du förstår inte sådant här, kompis... eller vänta, jag fick just en idé, en strålande idé. När han växer upp kommer han att vara på vår sida! det är ju aldrig fel med ett lejon som beskyddar en.
Pumba suckar tungt.
- Vad skulle du göra utan mig och mina idéer, skryter Timon och skuttar iväg och lämnar Pumba att flytta lejonungen till skuggan.
Jag skattar sorgset åt Pumba. Han är det tjocka vårtsvinet som inte alls passar in i savannens tuffa värld. Han är klumpig, ful och tafatt, eller det är i alla fall vad någon annan har fått honom att gå under. Efter varje kommentar någon ger, krymper han in i en skugga som inte är hans. Istället för att skina med sin egen glans finns det någon där som trycker ner honom.
Jag vet att livet inte är en disneyfilm, då dagen inte alltid slutar med en pampig musikallåt, men jag vet att en disneyfilm speglar livet. I de färgsprakande filmerna finns alla karaktärer med som man stöter på i livet: den osäkra huvudpersonen, den starka medhjälparen, den oroliga föräldern och den kaxiga fienden. Den sistnämnda är i Lejonkungen förklädd till en liten söt surikat, men med skarpa ögen ser jag ändå vad som finns bakom hans skratt och självsäkerhet. Han är en härskare som vet precis var hans offer finns. Idéstöld, avvisande av kontakt och förlöjligande är går alla under namnet Mr. Härskarteknik som är en av hans tre osynliga kompanjoner, redo att rycka in när han behöver en boost av självförtroende.
Jag har själv minns första veckorna, eller kanske månaderna, i den nya klassen i sjuan då jag kände mig precis som Pumba. Alla ville vinna respekt och visa sig lika starka som ett lejon. Varje dag fanns det en person som förminskade mig genom att prata om ämnen som inte berörde mig, inte svarade när jag frågade, himlade men ögonen eller fnös åt mina förslag. Med andra ord fanns det dem som tjänade under Timon härskarteknik och använde språket som ett maktsätt. De osynliga och farligaste kompanjoner som personen använda var Mr.Härskarteknik, agent Kroppsspråk och Miss Samtalsämne. Med hjälp av dessa tre rackare var det lätt för personen att känna sig bättre genom att kränka mig och jag kände mig som en vilsen Pumba.
I en passiv härskarteknik är det svårt att bryta sig loss då det inte finns något att säga till om. Vad ska man säga till någon som försöker härska över en då de svarar mycket kortfattat eller tar någons idéer ur dennes mun och fnyser åt dem?
- Hej, ursäkta, kan du sluta vara tyst? Det är så fruktansvärt lite oväsen runt dig. Det stör mig.
Eller:
- Det vore så mycket trevligare om du inte andades och hostade samtidigt. Glöm heller inte att inte kommentera min förslag eftersom jag har patent på dem.
Detta skulle vara mycket mer pinsamt för offret än att bara vara tyst och låta härskaren ta kontrollen. Den listiga surikaten vet att vårtsvinet inte kommer att säga så. Därför backar vårtsvinet in i skuggan av surikatens ljus.
När skuggan blir för stor vänjer man sig tillslut vid mörkret och man behöver inte ha kvar hoppet om att bli sedd och få lysa själv. Jag tror många faller in i en ond cirkel och därför kan härskartekniker fortsätta. Det är svårt att bryta sig fri från något som är osynligt och bara finns i rörelser och ord. Ibland ville jag nästan säga till den lilla surikaten framför mig att ta av sig den passiva klädnaden och visa mig en ordentlig förolämpning istället för att ställa sig i vägen för mig. Tystnaden var mycket mer kränkande än om någon hade vrålat som ett lejon.
Omedvetet eller ej finns det folk som använder härskartekniker för att framstå lite bättre än andra. Problemet är att de gör det på någon annans bekostnad. Istället för att lysa starkare själva släcker de någon annans ljus. På så sätt framstår de ändå bättre jämfört med offret. Jag har aldrig trot på dem som sa att ord bara kan säga en liten del av allt vad man vill förmedla men nu när jag har haft ögonen öppna på språkets makt börjar jag tro att det stämmer. Överallt, i filmer, i klassrummet, i partiledardebatter, ser jag hur folk använder kroppsspråk och ord som utesluter andra. Att välja ett samtalsämne som inte berör vissa markerar att de inte hör ihop med de andra då de inte kan delta. Lika så kan ett speciellt ord, att vända någon ryggen eller stjäla någons idé utesluta andra. Dessa saker kommer smygande som hungriga hyenor som är redo att se när någons ljus dör.
När jag smakar på ordet härskarteknik känner jag en sting av obehag och osäkerhet eftersom det är svårt att försvara sig mot andras behöv att självsäkerhet. Allt sker i smyg. Här finns inga gorillor som slåss, lejon som ryter eller noshörningar som stångas. Allt är tyst.
Detta är det som jag tror är den värsta surikaten på savannen, eller rättare sagt, den värsta fienden: den som är tyst men ändå vinner. Att vara passiv och se hur andra blir kränkta kan i detta fallet stärka vissa. Jag tycker att om man vill visa sig stark borde man göra något som lyfter en själv, inte göra andra kortare. Därför borde man se upp för språket och dess makt eftersom det är enkelt att använda för att utesluta andra. Alla har sin plats på savannen, men se till att det är du som har skapat din plats, ur både surikatens och vårtsvinents synvinkel.
fredag 17 maj 2013
Kycklingsås!
Här kan du läsa mitt HKK-arbeta där jag har lagat en maträtt och utvärderat den utifrån hälsa, ekonomi och miljö!
torsdag 16 maj 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)